Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen - 181. Norrland efter Fr. Bremer m. fl. (II)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
yra närmare sin vagga blifva de lugnare oeh ståtligare,
ju mer de nalkas hafvet.
Mot norr sträcker sig långs kusten ända till finska gränsen
ett smalt, mestadels flackt lågland, som till en stor del består
af sandhedar, mossar, myrar och insjöar. Mellan detta och
gränsbergen mot Norge utbreder sig det högre liggande
Lappland. Detta är fylldt af fjäll, som till en del äro skoglösa,
eller af lägre bergåsar, mellan hvilka ligga stora slätter.
Dessa upptagas dock till större delen af skogar och kärr eller
sjöar, som bildas af de från fjällen nedstörtande älfvarna.
Jordmånen är i allmänhet bördigast kring sjöarnas och
flodernas stränder samt vid hafskusten. Men, ju högre mot
fjällen äfvensom ju längre mot norr man kommer, dess
hårdare blir jordmånen och dess mindre växtligheten. Till
och med granen ser där tvinande ut, och björken blir dvärg
vid gränsen af den ständiga snön.
Jordens alster äro i Norrland mångfaldiga. Säd odlas
visserligen, men skörden blir ej tillräcklig för folkets behof.
De odlade jord vidderna äro nämligen små, och i de högre
belägna trakterna skadas skörden icke sällan af nattfroster.
Från de stora skogsmarkerna föra älfvarna ofantliga massor
af timmer ned till kusten, där fartyg vänta dem och öfriga
alster, som Norrland har att afyttra. Skogarna äro rika på
vildt: tjädern och orren spela från trädens grenar, och ripan
smyger mellan stenar och tufvor. I stora härar går laxen
uppför de breda strömmarna, strömmingen går i talrika stim in
i hafsvikarna, och i åtskilliga insjöar uppehålla sig sik, harr,
gädda och abborre m. fl. Vackra, lifliga hästar springa fria
omkring på de gräsrika betena och i skogarna, där äfven
boskapshjordar beta. Bland landets alster intager linet ännu
ett viktigt rum fastän ej i lika hög grad som tillförene.
2.
Stiger man upp på någon af de höjder, som omgifva
dalarna, ser man det rörliga lifvet där nere: bonden, som
plöjer sina små tegar; vallgossen, som drifver sin hjord ut
på det frodiga betet; de leende, blomsterrika ängarna; de
resliga björkarna, som kläda de brant stupande flodbräddarna;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
