Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen - 181. Norrland efter Fr. Bremer m. fl. (II) - 182. Flyttfåglarna efter A. E. Holmgren (IV)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
älfven ändtligen, i hvars klara vatten höjderna och hela
den vackra nejden afspeglas, — vacker, i synnerhet när
Norrlands ljusa sommarnatt med sin sällsamma dager
öfver-gjuter allt, som där lefver och andas.
Snart är dock all denna fägring förbi, snart komma
kölden och mörkret, den långa vintern och den långa natten,
då allt naturlif ligger liksom dödt under det stora, hvita
svepningstäcket. Men öfver den snöhölj da jorden kasta
norrskenen sin bländande glans. I bondens hus sprakar
brasan, och husliga sysslor öfvas vid sagans och sångens ljud.
Jag vet ett land, där tysta stjärnekvällen
den mörka himmeln klär i norrskens prakt;
där under molnig hjälm de gråa fjällen
med isadt pansar stå kring dal’n på vakt;
där mången flod sig tumlar vild från hällen
och dånet rullar vidt till fjärran trakt.
Jag minns en natt så ljus och varm som dagen,
för blommans slummer har den ock en sol,
då leende i unga syskondragen
stå morgonen och kväll’n vid samma pol,
då vakan stämmer vemodsfulla slagen
och nejden doftar som en ängs viol.
Sådant är lifvet i de folkrika dalarna. Längre upp
ir.ot norr blir det tystare. Men där borta i de stora, ödsliga
skogsmarkerna synas väldiga rökpelare här och där stiga
upp mot himmeln. Det är odlingen, som alltmer nalkas
polen, och som med eld röjer skogen ur vägen för plogen.
Det är nybyggaren, som vandrar upp mot ödemarkerna, i
det han tränger undan lappen. Allt mer och mer viker
nomadfolket undan med sina hjordar upp mot fjällen. De där
belägna vida fjällmarkerna ägna sig icke till annat än
renbete. De kunna därför blifva till gagn endast för lapparne.
182. Flyttfåglarna.
Flyttfåglar kallar man sådana fåglar, som regelbundet
lämna sitt egentliga fädernesland för att tillbringa den
kalla årstiden i främmande land. De företaga två gånger
om året långa vandringar. Om hösten begifva de sig
nämligen till sydliga land för att där tillbringa vintern, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
