Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen - 191. Tors hammare stulen efter V. Rydberg (III) - 192. Sagan om Hjalmar och Ingeborg efter A. M. Strinnholm (II)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
snabbt men med blixt och brak, ty Tor var i sin bruddräkt
icke vid bästa lynne. När Trym såg dem komma, befallde
han sina jättar att bona sal och bänkar och duka bord.
»Mycket har jag, som fröjdar mitt hjärta: rika skatter och
många smycken, kor med guldhorn och svarta oxar; Fröja
allena saknade jag. Fören nu in i salen Fröja, min brud!»
Så skedde med högtidlighet. Tidigt på aftonen satt man
kring bordet med fyllda fat och dryckeshorn. Bruden satt
vid jättehöf dingens ena sida, å andra sidan hade han
brudtärnan. Men förvånad vardt Trym öfver Fröjas matlust.
Tor förstod sig icke på att vara behagsjuk. Han åt
ensam upp en hel oxe, åtta laxar och alla de sötsaker, som
dukats upp för kvinnorna, och han sköljde ned det med tre
horn mjöd. Trym hviskade till brudtärnan, att han aldrig
i sin lefnad sett en ungmö äta och dricka så mycket pä
en gång. Loke sade, att det var förklarligt, ty Fröja hade
längtat så mycket till Jotunhem, att hon hungrat och
törstat i åtta dygn.
Så kom kvällen, och vigseln skulle äga rum. Då
befallde Trym: »Bären in hammaren Mjölner till brudens
vigning, och läggen den i hennes knä! Vig oss sedan samman
med löfte och ed!» Hammaren bars in. Då log Tor i sitt
hjärta. Den lades i hans knä. Då grep han om den, och,
hvad som sedan skedde, behöfver icke sägas. Han dräpte
hammartjufven och hela hans släkt. Med Mjölner i
brudbältet återvände Tor tillsamman med Loke hem till Asgård.
192. Sagan om Hjalmar och Ingeborg.
På en ö i sjön Bolmen i Småland sutto en vinter
Arn-grims tolf söner. Alla voro de grymma och väldiga
vikingar. Julaftonen, då enligt gammal sed löften gjordes
vid bragebägaren, afgaf en af dem, Hjorvard, det löftet,
att han skulle äga den skönaste och mest prisade kvinna
i Norden, Ingeborg, dotter till konung Yngve i Uppsala.
Hjorvards bröder häpnade öfver detta löfte, ty de tyckte,
att det var mycket djärft och nästan omöjligt att uppfylla,
men de lofvade likväl sitt biträde vid företaget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
