Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen - 193. Fritjofs saga (III) - Isfarten - Jakten - Kung Rings död och Fritjofs giftermål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då svänger han lätt med ett enda hopp
båd’ häst och släde på isen opp.
»Det tag vill jag prisa», sad’ kungen fort,
»ej Fritjof den starke det bättre gjort.»
Så vände de åter till kungsgård om.
Den främmande blef där, tills våren kom.
Jakten.
När våren kom, hände det en dag, att kung Ring med
sin gäst och sina hofmän red ut i skogen för att förlusta sig
med jakt. Det bar så till, att kung Ring och hans gästvän
kommo att skilja sig från de öfriga männen. De voro allena
i en enslig dal. Ring sade, att han var trött, och lade sig
ned på marken. Snart syntes han hafva somnat in.
Efter en stund drog gästen, som satt nära bredvid
honom, sitt svärd och slängde det långt från sig. Detta märkte
kung Ring, som endast låtsade sofva. Strax därpå satte han
sig upp och sade: »Var det ej så, att något oråd rann dig
i hågen, men att du fick makt däröfver? Detta skall lända
dig till stor hedersbevisning. Jag kände dig, Fritjof, redan
första kvällen, då du trädde in i vår sal, och nu skall du
ej brådt skiljas från oss.» Fritjof tackade för den
gästvänlighet, som han rönt af konungen, men sade, att han snart
måste bort, ty hans män väntade honom, såsom det var
af-taladt. Därpå redo de hem till kungsgården.
Kung Rings död och Fritjofs giftermål.
Efter några dagar gick Fritjof fram till kung Ring och
hans drottning för att bjuda dem farväl. Ring, som var
sjuk och trodde, att han ej skulle lefva länge, sade då: »Gärna
såge jag, att du ville stanna här, Fritjof, ty mina söner äro
ännu barn, men jag är gammal och kan ej värna riket, om
ofred påkommer. Sedan jag är död, må du taga min
drottning till äkta; dig unnar jag henne helst, ty du är förmer
än någon annan i Norge.» Med handslag gaf nu kung Ring
åt Fritjof myndighet öfver hela riket. Han skulle såsom
jarl råda därstädes intill den tid, då konungasönerna vore
mogna att själfva styra sitt land.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
