Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen - 195. Ragnar Lodbroks saga (I) - Eriks och Agnars död - Ragnars sista härfärd och död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik fred och säkerhet samt sin dotter Ingeborg till äkta.
Men Erik kvad:
»Ej vill jag för broders blod
till brnd mig nngmön köpa,
ej heller höra Östen
hälsas för Agnars bane;
då gräte mig ej moder,
ej män mitt minne drucke.
Låt därför spjutens spetsar
stånda mig igenom!»
Därpå bad han, att hans öfverlefvande följesmän måtte
hafva fred att fara, hvart de ville. »Men jag önskar», sade
han, »att spjut må nedsättas i marken, och att jag må
kastas på dem och där låta lifvet.» Konung Östen svarade*
att det skulle ske efter hans begäran, änskönt han valde
det, som vore illa för dem båda. När spjuten voro nedsatta,
drog Erik en ring af handen och bad sina män föra den
till Aslög samt hälsa henne från honom. Därefter blef Erik
kastad på spjuten. Då såg han en korp komma, och kvad
han därvid:
»Högt öfver mitt hufvud
hör jag korpen skria;
han kommer att kräfva
min kropp till rof.
Illa lönar han de många
mål, hvarmed jag honom
mättat.»
Och så lät han sitt lif med stor frimodighet.
På uppmaning af Aslög, som djupt sörjde sina styfsöner,
samlade hennes egna söner en stor här, besegrade och dödade
konung Östen, och så blef Eriks och Agnars död hämnad.
Ragnars sista härfärd och död.
Därefter foro Ragnars söner vida omkring i härnad och
vunno därunder seger och byte. Därför prisades de ock
högt i sång och saga. Då vaknade hos Ragnar hågen att
på gamla dagar utföra en bragd, som ej stode tillbaka för
sönernas storverk. Han föresatte sig därför att underlägga
sig England med endast två stora skepp. Aslög bad honom
hellre utrusta flera små fartyg, ty med dessa kunde han
lättare landa på Englands kust, men förgäfves. Då de två
stora skeppen voro utrustade och bemannade, begaf sig
Ragnar ombord. Aslög följde honom till skeppen. Innan de
skildes, sade hon sig vilja löna honom för den silfverkjortel,
som han tillförne hade gifvit henne, och hon kvad sålunda:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
