Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen - 198. Ansgar, Nordens apostel, af C. O. Arcaclius (II)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillspörjas om sin mening, uppstod först mycket buller och
gny från de hedniska bönderna. Men omsider fick en gammal
man ordet och sade: »Konung och folk, hören mig! Många
af oss veta, huru mäktig de kristnas Gud är, ty både i
hafsnöd och annan farlighet hafva vi pröfvat hans hjälp.
Många hafva ock med mycken våda sökt honom fjärran
i främmande land. Hvarför skulle vi då skjuta honom
från oss, när han själf bjuder sig åt oss? När våra gamla
gudar vända oss ryggen, är det godt att hafva en Gud,
som både kan och vill hjälpa.» Af dessa ord verkades ett
omslag i stämningen och
folket beslutade, att
kristendomen skulle få fritt
förkunnas. Samma beslut
fattades vid ting i de
andra delarna af riket.
Ansgar erhöll jord af
konungen till byggande af
en kyrka. Sedan han
tillsatt präster vid denna och
åter ordnat den kristna
församlingen, for han
samma år tillbaka till sitt
hem.
5.
Ansgar verkade äfven
under sina sista lefnadsår
oafbrutet för kristendomens utbredande och för främjande af
sina medmänniskors lekamliga och andliga väl. Själf förde
han ett mycket gudfruktigt lefverne i öfverensstämmelse
med den tidens uppfattning. Ständigt bar han en hårskjorta
närmast kroppen, hans mat var mycket enkel och knappt
tillmätt, hans dryck var endast vatten. För att ej duka
under för frestelsen att högmodas öfver sina späkningar
blandade han likväl vin i vattnet under sina senare dagar.
Öfver sina synder sörjde han ständigt. Så snart han hade
en ledig stund, drog han sig tillbaka till sin cell för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
