Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen - 206. B. Om uppfostran hos våra förfäder efter J. A. Enander (IV)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att utsätta det i skogen, hvar est främmande ofta färdades.
Många utsatta barn blefvo räddade undan döden genom
moderns föranstaltande eller på annat sätt, men de flesta
omkommo af hunger och köld eller blefvo rof för vilda djur.
Klenhet hos barnet, fattigdom, olycksbådande drömmar
och förebud voro anledningar för fadern att besluta barnets
död. Lifvet var, menade våra förfäder, en oafbruten kamp,
hvilken endast starka och härdade män kunde bestå med
heder. Svaga och lytta voro endast en börda för sig själfva.
Bättre vore att dö än att strida mot ett oblidt öde.
Några offentliga skolor funnos icke på denna tid. I
hemmet öfvades gossen i faderns yrke och i manliga idrotter,
flickan i husmoderliga värf. Gudasagan, de erfarenheter och
sederegler, som under årens lopp insamlats, samt berättelser
om förfädernas bragder lärde de unga känna genom sånger
och sagor, som fortplantades från släkte till släkte. Tidigt
fingo de deltaga i lifvets bestyr samt följa med de äldre
till templet, tinget och samkvämet. Härigenom fingo de
uppväxande rika tillfällen att inhämta erfarenheter,
för-värfva insikter, skärpa förståndet och stärka krafterna.
Bland rika och mäktiga var det öflig sed att för
uppfostran lämna barnen till kloka och förståndiga män, hvilka
man ville visa aktning och förtroende. Emottogs barnet,
satte fosterfadern det på sitt knä och förband sig därmed
att lära det allt mannavett och alla idrotter, som det
förmådde lära. Det tillkom också fosterfadern att på annat
sätt sörja för sitt fosterbarns framtid och mot detsamma
utöfva en faders plikter. Det förtroende, som sålunda visades
fosterfadern, sveks aldrig. Ofta ägde denne egna söner,
hvilka fingo åtnjuta samma uppfostran som fostersonen, och
det var ej ovanligt, att den sistnämnde vid mognare år
ingick med någon af halfbröderna ett för hela lifvet gällande
vänskapsförbund, ett så kalladt fostbrödralag, hvars
förbindelser ansågos heligare än alla andra. De, som skulle
ingå ett sådant förbund, uppskuro e*n till tre grästorfvor,
upplyfte dem på midten med spjut men läto torfvornas
båda ändar kvarsitta vid jorden. Ynglingarne trädde
därefter under torfhvalfvet, sårade sig i handen, armen eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
