Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen - 206. B. Om uppfostran hos våra förfäder efter J. A. Enander (IV) - 207. Den helige Sigfrid efter C. O. Arcadius (II)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
foten och läto blodet rinna i mullen, under det de på knä
svuro vid alla asagudar, att »ett och samma öde skulle öfver
dem gå», hvarefter förbundet beseglades med handslag.
Kroppslig aga förekom sällan eller aldrig i
föräldrahemmet. Ett i barndomen okynnigt, i ungdomen och
mannaåren oböjligt släkte uppväxte på den tiden i Norden. Blefvo
sönerna i hög grad vildsinta, försåg fadern, som därtill hade
råd, dem med vapen och skepp och sände dem till hafs för
att i främmande land »klämmas mellan sköldar, till dess
det vilda mod var tämdt». »Till hafs! Till hafs!» synes också
hafva varit de nordiska ynglingarnes lösen. Den yngling,
som ej kunde få eget skepp, tog tjänst hos någon, som hade
ett sådant. »Jag vill, att I gifven mig skepp och män,
ty jag vill fara ur landet och lära känna namnkunniga
höfdingar samt tillse, om något kan vara mig till beröm,
eller om jag kan skaffa någon egendom, hvarmed vi kunna
uppehålla oss.» »Jag finner, att ingenting blir af min
ung-domsstyrka, om jag icke drager ut.» Så talade enligt sagorna
den tidens ynglingar till sina fäder, och den gråhårige
odalmannen, som i sin ungdom själf kämpat å vikingaskepp,
gladdes, då han hörde sina söners beslut. Äfven modern
eggade sönerna att deltaga i härnadståg. Modlöshet och
dådlöshet föraktade hon; ett vekt och blödigt sinne hade
för henne ringa behag. Så fostrades i Norden ett kraftfullt,
modigt och härdadt folk.
207. Den helige Sigfrid.
Under det nionde och början af det tionde århundradet
sattes Europas folk och furstar i skräck af nordiska vikingar,
hvilka på sina drakskepp seglade öfver hafven, landstego
vid kusterna samt plundrade och brände städer och byar.
Mest hemsökta voro landen vid Nordsjöns och Östersjöns
kuster, i synnerhet England, som på den tiden var deladt
i flera smärre riken. Mot slutet af niohundratalet blefvo
anfallen mot detta land häftigare än någonsin, och
omsider eröfrades det af danske konungen Sven Tveskägg
samt var därefter förenadt med Danmark i tre årtionden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
