Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen - 216. Slaget på Brunkeberg efter C. G. Starbäck m. fl. (II)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ocli bäfvan stridens gång. De blefvo vittne till huru
svenska baneret två gånger steg uppför åsen men åter vek
tillbaka. Då gjordes ett utfall från staden. Några gingo
i båtar till träbron öfver Näckströmmen och sågade af
några bjälkar på den. Andra anföllo och antände en
skans-byggnad, som danskarne uppfört till skydd mot staden.
När lågorna härifrån stego mot skyn, ordnade Sten Sture
sina trupper till ett tredje anfall. Han tågade åter upp
mot höjden. Bönderna anföllo häftigare än förut. Herr
Sten högg in, där fienden stod som tätast. Framför lians
häst gick en bonde, Björn starke, och röjde väg med ett
väldigt slagsvärd, som han förde med båda händerna. Då
klappade fru Ingeborgs och de andra kvinnornas hjärtan
af fröjd, ty svenska baneret steg allt högre upp mot åsen,
men snart sågo de det åter vika tillbaka.
Nu anföll Sten Sture den del af danska hären, som stod
vid Klara kloster. När denna var nära att öfvermannas,
ryckte den öfriga danska hären ned från höjden för att
undsätta den. Medan striden brann som hetast, hördes
stridsrop bakifrån. Det var Nils Sture i spetsen för dalkarlarne.
Uppehållna af skog och oländig mark hade de först nu
hunnit fram. De anföllo danskarne i ryggen. Med väldigt
härskri rusade de fram. Det kämpades på båda sidor med
stort mannamod. Danske konungen sårade med egen hand
Knut Posse, men en kula träffade konungens ansikte och
tog bort tre tänder. Danskarne tvingade till sist sin konung
att vika undan för de framstormande svenskarne, och danska
hären skyndade ned från berget för att söka sin räddning
på flottan. Då de flyende kommo ut på träbron, som
konungen lagt öfver Näckströmmen, brast bron, och flera
hundra störtade i vattnet. Många af danskarne lågo döda
på stridsplatsen, och flera hundra togos till fånga.
Dan-skarnes hela förlust uppgick till två tusen man.
Ett stort jubel rådde bland svenskarne öfver segern,
som också hade den största betydelse för häfdandet af
Sveriges själf ständighet.
Läsebok för folkskolan.
32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
