Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen - 219. Stockholms blodbad efter H. O. H. Hildebrand (II)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under gästabudsdagarna höll konungen ofta
rådplägningar med ärkebiskop Gustaf Trolle, Didrik Slagheck m. fl.
Frukten af dessa öfverläggningar visade sig redan den 7
november. Åtskilliga ädlingar, andliga och borgare
äfven-som några kvinnor kallades då att vid middagstiden infinna
sig i kungliga slottets stora sal. Dit inkom konungen och
satte sig i sitt högsäte. Till honom framträdde nu
ärkebiskopen och begärde, att han, herr Jakob Ulfsson, biskop
Otto och ännu flera andra måtte få upprättelse för allt,
som de lidit. Han påminde konungen om den ed att värna
kyrkan, som han svurit. Därefter lät han uppläsa några
klagopunkter, som han affattat skriftligt. Han fordrade
en stor penningersättning för sig och herr Jakob samt
begärde, att alla de personer, mot hvilka han framställt
anklagelser, skulle hållas i fängelse, till dess dom blifvit
fälld öfver dem. Konungen skulle få lön af Gud och pris
af hela kristenheten för det straff, som han läte öfvergå
dessa kättare. Likaledes upplästes det bannlysningsbref,
som utfärdats mot herr Sten Sture och hans hjälpare. När
ärkebiskopen slutat, sporde konungen, om han önskade
förlikning eller lagens hela stränghet. Han äskade då det senare.
De uppkallade voro slagna med skräck. Den, som först
fann sig, var Kristina Gyllenstierna. Hon trädde fram och
förklarade, att det, som blifvit gjordt mot ärkebiskopen,
blifvit beslutadt på ett allmänt riksmöte. Såsom stöd för
sitt påstående framlämnade hon det bref, hvari mötets
beslut var upptecknadt. Skulle straff utkräfvas, måste hela
riket straffas och ej några enskilda personer. Brefvet lästes
upp. Därefter började konungen förhöra så många af
brefvets undertecknare, som voro närvarande. Först
förhördes biskop Brask. Han hänvisade till den papperslapp,
som han hade inneslutit i sigillvaxet. På denna stod
skrif-vet: »Härtill är jag nödd och tvungen.» Detta skulle bevisa,
att han ej gillat beslutet. Sedan förhördes de öfriga. Hvar
och en sökte framställa sin sak i så god dager som möjligt.
Konungen gick emellertid ut, men rannsakningen fortsattes,
till dess det blef nödigt att taga in ljus. Slutligen kommo
ett par herrar in i salen med vakt och förde bort de an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
