Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen - 220. A. Lefnadssättet under medeltiden af C. O. Arcadius (IV) - Allmogen - Prästerskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sammanhölls kring lifvet af ett bälte. Detta plagg
motsvarades hos kvinnorna af en fotsid klädning, som likaledes
kallades kjortel och omslöts med ett bälte. Som öfverplagg
användes af båda könen mantel eller kåpa. Den senare var
försedd med hufva till skydd för oväder. På hufvudet bars
af mannen en låg hatt af mjuk filt, af kvinnan en hufva
eller duk af tyg. Som man ieke begagnade knappar eller
häktor, sammanhöllos kläderna af spännen. Dessa liksom
bälten, halssmycken och ringar arbetades ofta konstrikt af
silfver och guld och buros vid högtidliga tillfällen såsom
prydnader och bevis på rikedom. Bonden gick ej numera
väpnad med svärd och spjut utom då han kallades till strid.
I hvardagslag bar han blott knif och yxa.
Man steg tidigt upp. liedan klockan fyra eller fem var
man i full verksamhet, och klockan nio eller tio spisade man
dagvard, som motsvarade vär middag, samt klockan fyra
eller fem nattvard eller aftonmåltid. Den senare var
hufvud-måltiden. Bröd utgjorde hufvudbeståndsdelen af födan. Det
bakades mest af korn. Fisk och kött förtärdes i allmänhet
saltade. Öl förekom allmänt och dracks i myckenhet vid
högtidliga tillfällen. Tidigt gick man till sängs i synnerhet
om vinterkvällarna, då man ej hade annan upplysning än
den, man kunde få af brasan eller af stickblossen.
Hvarje bonde hade i byn sitt inhägnade område, som
kallades tomt. Åker och äng voro däremot gemensamma på
det sätt, att hvarje åker och hvarje äng delades i lika många
stycken, som bönder funnos i byn. Betesmarken och skogen
åter begagnades gemensamt. Åkerbruket led mycket af den
stora styckningen, som gick så långt, att en bonde kunde
hafva åker- och ängslotter på tjugo ställen. Den säd, som
mest förekom, var korn. Rofvor, som på den tiden
motsvarade nutidens potatis, odlades af hvarje hushåll.
Prästerskapet.
Redan i början af medeltiden afsöndrade sig prästerna
såsom ett eget stånd från det öfriga folket. De omgåfvos med
en särskild helgd, emedan folket trodde sig blott genom dem
kunna träda i förbindelse med Gud. Prästernas stånd kallades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
