Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen - 220. A. Lefnadssättet under medeltiden af C. O. Arcadius (IV) - Prästerskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
därför ock det andliga ståndet. Hela det öfriga folkets
medlemmar sammanfattades under benämningen lekmän. De
andliga erhöllo i Sverige liksom i andra land åtskilliga
förmåner och företrädesrättigheter. Främst bland dessa var
friheten från skatt för all egendom, som innehades af
prästerskapet och kyrkorna, hvilken frihet kallades det andliga
frälset. Prästerskapet och kyrkan hade äfven rätt att
uppbära skatt af allmänheten, nämligen tionden, hvilken
utgjorde tiondedelen af den af kastning, som jordbruket
lämnade. Vidare fritogos de andliga från att dömas af
världsliga domstolar och tillätos att vid rättegångar svara inför
biskopar och domkapitel. De gjorde till och med anspråk
på att lyda blott sin egen lag och att ej behöfva aflägga
trohetsed till konungen. Genom bestämmelsen, att prästerna
ej finge gifta sig och lefva familj elif, fullbordades omsider
deras afskiljande från folket och det världsliga samhället.
Utvecklingen af det andliga ståndet och den kyrkliga
sam-fundsbyggnaden i Sverige ägde rum före midten af 1200-talet.
För gudstjänstens behof uppfördes kyrkobyggnader, först
enklare af trä, sedan i de flesta orter varaktigare af sten.
I synnerhet vid biskopssätena byggdes dyrbara och
konstnärligt utförda kyrkor med utsirade portaler, vackra pelare
och höga hvalf samt försågos med en rikedom af bilder och
målningar. Gudstjänsten firades med stor prakt och
högtidlighet och bestod hufvudsakligen af böner och sånger, som
utfördes på det latinska språket och åhördes af församlingen
i stående eller knäböjande ställning. Prästerna, som voro
klädda i praktfulla dräkter, förrättade den hufvudsakliga
delen af gudstjänsten i den öfversta delen af kyrkan, koret,
där det förnämsta altaret hade sin plats, och där dyrbara
och konstrikt arbetade altarprydnader, kyrkkärl, kors och
helgonskrin funnos.
Till det andliga ståndet hörde ock män och kvinnor,
som för att kunna ägna hela sitt lif åt Guds dyrkan och
tjänst dragit sig från världen och bildade med liktänkande
särskilda föreningar, munk- eller nunneordnar, och bodde
i s. k. kloster. Medlemmarne af en dylik orden förpliktade
sig att lefva ogifta, visa lydnad för klostrets öfverhufvud„
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
