Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen - 221. Berättelser om Gustaf Vasa i Dalarne efter A. Fryxell (I)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3.
Dagen därpå kom Gustaf till Svärdsjö prästgård, där
han först gick till drängarne på logen och hjälpte dem att
tröska. Han underrättade sig under tiden om prästens,
herr Jons, tänkesätt, och, då han kunde förstå, att denne
ej var danskt sinnad, yppade han sig för honom. Gustaf
emottogs väl och hystes i tre dagar. Äfven med Jon hade
han varit vän och bekant i Uppsala. Slutligen väckte
Gustaf dock misstankar. Herr Jons huskvinna öfverraskade
dem en gång, då Gustaf tvättade sig. »Hvarför stån I så
och hållen handklädet åt honom?» frågade hon herr Jon.
»Det kommer eder intet vid», svarade denne men beslutade
strax att söka skaffa Gustaf ett säkrare gömställe och
sände honom därför till kronoskytten eller, såsom det då
hette, kronans djurkarl Sven Elfsson i Isala, en by, som
låg ett stycke från Svärdsjö kyrka.
Knappt hade likväl Gustaf kommit dit, förrän några
af fogdens utskickade trädde in i stugan, ty de hade fått
spaning om hvilken väg han tagit. Sven Elfssons hustru
höll just på att grädda bröd i ugnen. Gustaf stod bredvid
och värmde sig, då spejarne stego in och började fråga och
tala om flyktingen. För att betaga dem alla misstankar
upplyfte då hustrun sin brödspade och gaf Gustaf därmed
ett duktigt slag öfver ryggen. »Hvarför står du här», sade
hon, »och gapar på främmande? Har du aldrig sett folk
förr? Packa dig strax ut i ladan och tröska!» Denne lunkade
ut ur stugan, men spejarne kunde aldrig tro, att det var
den stolte herr Gustaf, som bondhustrun tordes handtera på
sådant sätt, och gingo därifrån, då de ingenting kunnat finna.
Sven Elfsson ansåg likväl Gustaf ej nog säker uti
Isala. Han gömde honom i ett stort halmlass och körde
det uppåt de ödsliga skogarna. Snart mötte han några af
danskarnes utskickade. Dessa misstänkte bonden och stucko
sina spjut några gånger genom halmlasset. En af spetsarna
rispade äfven Gustaf i benet, men han teg och låg orörlig.
Danskarne märkte ingenting och läto Sven Elfsson köra
vidare. Snart såg denne, att blod började rinna ur
halmlasset och färga snön. Sven fruktade, att blodet skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
