Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen - 223. Gustaf Vasas befrielsekrig efter O. Alin (II)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig en talrik skara dalkarlar under anförande af Peder
Svensson i Vibberbo för att försvara öfvergången öfver
älfven. De hälsade danskarne med en skur af pilar. De
danska anförarne började misströsta, när de sågo fiendens
stora antal. Detta sades vara så stort, att det kunde liknas
vid sanden på sjöstranden och vid löfven i skogen. Och
dalkarlarnes pilar sades vara som hagel i skyn. En af de
danska anförarne skall hafva frågat de svenska herrarne,
huru mycket folk landsänden ofvan Långheden möjligen
kunde uppställa. Då han fick till svar: »Väl 20,000 man»,
sporde han vidare, hvar så mycket folk kunde få sitt
underhåll. Därtill svarades, att det landets inbyggare voro
vana vid ringa kräslighet, att de mestadels ej plägade
dricka något annat än vatten, och att de, när nöd var på
färde, kunde låta sig nöja med barkbröd. När dansken
hörde detta, skall han hafva sagt, att ingen man kan
tvinga dem, som kunna äta trä och dricka vatten. Därpå
sade han: »Bröder, låtom oss rätt snart draga hädan!» Då
dalkarlarne märkte, att danskarne drogo sig tillbaka, satte
de öfver älfven och började förfölja dem. Danskarne gjorde då
motstånd. Men dalkarlarne, som voro beväpnade med bågar,
yxor och klubbor, gingo så hårdeligen fram, att danskarne
måste vika och med stor förlust draga åter till Västerås.
Till minne af segern sjöngo dalkarlarne länge:
»Så körde vi jutar i Brunnbäcks älf,
så vattnet dem porlade om;
vi sörjde däröfver, att Kristian själf
han ej där tillika omkom.»
Gustaf hade under tiden varit i Helsingland och
Gest-rikland för att förmå allmogen i dessa landskap att gripa
till vapen mot förtryckarne. På återvägen därifrån möttes
han af budskapet om segern vid Brunnbäcks färja. Glad
skyndade han inåt Dalarne, där han fann sitt folk lägradt
vid Hedemora. Där sysselsatte han det nu några dagar
med vapenöfningar för att vänja sina män vid ordning och
tnkt samt lärde dem att smida bättre pilar och att göra
spjuten längre. Därpå bröt han upp mot Västerås med
sin här, som nu utgjorde 15,000 man.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
