Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen - 225. Reformationen efter O. Alin, A. Fryxell m. fl. (III) - 5. De katolska prästernas motstånd mot lutherska läran - 6. Ständerna samlas i Västerås, och biskoparne komma öfverens om att sätta sig emot konungens planer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den heliga skrift, om man ansåge dem falska. För de
olärda, som trodde, att man ville införa en ny religion,
framhöll han ofta, att man blott ville rensa kristendomen
frän människobud och främmande tillsatser. Och, på det
alla själfva måtte kunna se, hvem som hade rätt, lät han
öfversätta det nya testamentet på svenska. Detta arbete
utfördes sannolikt hufvudsakligen af Olaus Petri.
Öfver-sättningen af det nya testamentet, som utkom 1526,
sprid-des hastigt öfver hela riket och bidrog mycket till att
tron på den katolska lärans sanning försvagades. Man
sökte begärligt att få läsa detsamma och fann med
förvåning, huru de påfviskas lära ofta alldeles stridde mot
Guds klara ord.
6.
Ständerna samlas i Västerås, och biskoparne komma
öfver-ens om att sätta sig emot konungens planer.
Konung Gustaf, som var så fullt öfvertygad om
sanningen af den nya läran, att han kunde säga: »Jag vill
hålla fast därvid, så länge mitt hjärta är helt och mitt
blod är varmt», beslutade ändtligen att hänskjuta striden
mellan den nya och den gamla läran till en riksdag. Han
sammankallade därför ett allmänt riksmöte till Västerås år
1527. Dit samlades rådsherrar, biskopar, adel, präster,
borgare och bönder.
Innan riksdagen börjat sina arbeten, bjöd Gustaf de
församlade riksdagsmännen till ett gästabud. Sedan han
själf stigit upp i högsätet, lät han anvisa de förnämsta
platserna åt rådsherrarne och den högre adeln, därefter
satte han biskoparne, sedan de mindre betydande
frälse-männen, prästerskapet, borgerskapet och bönderna.
Biskoparne, som förut brukat sitta närmast konungen, sågo
sig med harm sålunda nedflyttade. Förbittringen häröfver
torde hafva bidragit till den åtgärd, biskoparne följande
dag vidtogo. Då samlades de nämligen jämte de
närvarande kanikerna på biskop Brasks kallelse i Sankt Egidii
kyrka. Portarna stängdes, på det ingen främmande skulle
smyga sig in och få veta, hvad de förehade. Därpå
framställdes frågan, huru de skulle bete sig, då de af åtskilligt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
