Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen - 225. Reformationen efter O. Alin, A. Fryxell m. fl. (III) - 6. Ständerna samlas i Västerås, och biskoparne komma öfverens om att sätta sig emot konungens planer - 7. Riksdagens beslut att indraga kyrkans öfverflödiga egendom och att antaga den nya läran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som konungen förut tagit sig före, som ock däraf, att han
vid gårdagens gästabud gifvit dem en lägre plats, än
till-förene varit brukligt, väl kunde förstå, att han
allvarligen stode efter deras egendom, makt och rättigheter.
Biskoparne i Strängnäs och Västerås svarade härtill, att
de voro till freds, huru fattiga eller rika konungen ville
hafva dem, ty, hade de litet att uppbära, hade de ock litet
att utgifva. Detta eftergifvande tal misshagade högligen
biskop Brask. Harmsen utropade han: »I ären galna män,
därest I tillstädjen sådant.» »Vill konungen», säges han
hafva yttrat, »taga något ifrån oss, tage han det med våld
men icke med vår fria vilja och vårt samtycke; i sådant fall
behålla vi full rätt att klaga inför den helige fadern. Må
därför hvar och en akta sig väl för att öfvergifva påfven.»
Biskop Brasks mening segrade. De närvarande
förpliktade sig med ed att aldrig, så länge de lefde, affalla
från påfven eller gilla någon af Luthers läror. Deras
öfverenskommelse uppsattes i en skrift, som af alla
under-skrefs och beseglades; men de vågade icke offentliggöra
den utan nedgräfde den under en sten i kyrkgolfvet.
Femton år därefter hittades den i domkyrkan.
7.
Riksdagens beslut att indraga kyrkans öfverflödiga egendom
och att antaga den nya läran.
Samma dag, som biskoparnes sammanträde ägde rum,
började riksdagens förhandlingar i svartbrödraklostrets
samlingssal.
Då alla voro samlade, steg konungens kansler,
Laurentius Andreae, upp och höll å hans vägnar ett långt tal.
Däruti tackade han ständerna, som kommit till mötet,
hvar-till de blifvit kallade »af uppenbar nöd och för viktiga
orsakers skull». Därefter gick han utförligt igenom de
falska rykten, man utspridt om konungen, och bevisade,
att de saknade all grund. Sedan sade han, att konungen
hade orsak nog att afsäga sig kronan, ty . han hade fått
röna endast otack, förräderi och uppror. Likväl ville han
uppräkna för riksdagen, hvaruti han trodde rikets förnämsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
