Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen - 233. Gustaf II Adolf efter M. J. J. Weibull, A. Fryxell m. fl. (III)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ädelmodet och hjärtats godhet. Då en bonde från Öland gaf
en liten ölandshäst åt prinsen, tog denne upp några mynt
och gaf dem åt bonden, i det han sade: »Jag skall betala dig
hästen, ty du lär icke vilja gifva mig den för intet, och du
kan behöfva dina penningar.» Tidigt spårades ock modet.
En gång gick Gustaf Adolf med sin fader på ängen vid
Örstigsnäs utanför Nyköping. Då någon af de åtföljande
varnade gossen för att gå in bland buskarna, emedan där
kunde finnas ormar, svarade han: »Gif mig då en käpp,
skall jag slå ihjäl dem.» Fadern, annars så sträng och
allvarlig, stod bredvid, log och sade full af stolthet och
glädje: »Tro ej, att han är rädd!»
Redan som barn fick Grustaf Adolf följa med sin far
på resor. När sonen var fem år gammal, tog fadern
honom med sig till Kalmar. En af herrarne i hertig Karls
omgifning frågade en dag furstesonen, hvilket af de skepp,
som lågo i hamnen, han tyckte mest om. Gossen pekade
på ett stort skepp, som kallades Svarte ryttaren. Då han
tillfrågades, hvarför han gaf detta företrädet, svarade han:
»Emedan det för de flesta kanonerna.» Aret därpå, då Karl
med sin hertiginna for öfver till Reval, tog han äfvenledes
Gustaf Adolf med. Denne tålde oaktadt sin späda ålder
utan olägenhet både resan och den oblida årstid, som
följde därefter. Och, när vid återfärden isen stängde vägen
öfver hafvet, fick den ännu icke sexårige gossen midt i
vintern göra resan genom Finland rundt om Bottniska viken.
Det klemades sålunda ej med Gustaf Adolfs uppfostran.
Att utveckla en sund själ i en sund kropp var dess högsta
regel. Axel Oxenstierna säger ock, att Gustaf Adolf vardt
strängt uppfödd och hållen till arbete, dygd och mandom.
Man kan tillägga: äfven till torftighet. I det hof, där
konungen förbjöd hoffolket att bena strömmingen, och där
drottningen berättas hafva utmätt tråden för sömnaden,
lärdes inga yppiga vanor. Därifrån kunde utgå fältherren,
som delade villkor med den ringaste soldat.
De sedliga intryck, Gustaf Adolf mottog från sina
föräldrar, voro djupa och i allmänhet goda. Men allt igenom
goda voro de dock icke. Partistrider rådde i landet, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
