Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen - 233. Gustaf II Adolf efter M. J. J. Weibull, A. Fryxell m. fl. (III)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han växte upp. Häraf uppkom misstänksamhet oeh hat
mot dem, som hörde till motståndarnes parti. Den unge
prinsen kunde ej blifva oberörd af detta, men han
besmittades icke däraf utan sökte sedermera försona, hvad fadern
lämnat oförsonadt.
Ar 1602 begynte hans uppfostran under annan ledning
än föräldrarnes. Hans hofmästare blef Otto von Mörner,
och till hans lärare utsågs den tjugofemårige Johan Skytte.
»Dessa uppöfvade honom», säger Axel Oxenstierna, »i alla
för en konung nödiga stycken och Skytte i synnerhet i
latinska språket samt i historien och Sveriges lag.» Mellan
studierna utgjorde krigiska lekar, omväxlande med jakt
och ridt, hans förströelse.
Tidigt infördes Gustaf Adolf i det offentliga lifvet.
Från nio års ålder bevistade han öfverläggningarna i
rådet. Då han var tretton år gammal, erhöll han offentliga
uppdrag, upptog klagomål och meddelade sig med
främmande sändebud. Vid femton år började han att utöfva
styrelsen öfver hertigdömet Västmanland, som han erhållit
i förläning, och år 1610 höll han å faderns vägnar sitt
första trontal till ständerna vid Örebro riksdag. Därefter
kan han betraktas som faderns medregent.
Under en sådan uppfostran utvecklades Gustaf Adolf
hastigt. Då han, ännu ej sjuttonårig, besteg Sveriges tron,
var han till åren en yngling men till mognaden en man.
»Det var», säger en talare vid hans graf, »som om han aldrig
varit barn utan en konung ända från vaggan.»
Få personer hafva varit begåfvade med så utmärkta
själsförmögenheter som Gustaf Adolf. Hans förstånd var
skarpt, så att han med lätthet kunde uppfatta och bedöma
de mångfaldiga ärenden, som kommo under hans pröfning,
och det redan som yngling ofta bättre än de under arbete
och erfarenhet grånade statsmännen. Tillika ägde han
förmågan att utan förberedelse men ändock med klarhet och
behag utveckla sina tankar och var genom mildhet i
stämma och åtbörder en nästan större talare än den store
farfadern. »Han har», sade man, »öfvervunnit lika många med
tungan som med svärdet.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
