Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen - 233. Gustaf II Adolf efter M. J. J. Weibull, A. Fryxell m. fl. (III)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans minne var ganska starkt. Han tillägnade sig
under mannaåren rikets lagar med samma lätthet som
under ynglingaåren vetenskaper och språk. Han kände igen
icke blott de högre officerarne utan äfven många af de
lägre graderna, ja, till och med åtskilliga af de utmärktare
soldaterna.
2.
Gustaf Adolf var enkel i sitt uppträdande. Det var
denna enkelhet, som gjorde honom till den folkets man,
som han var. När han syntes i den enkla grå dräkten
eller på batalj dagen, såsom vid Breitenfeld, på löddrig häst
i det gula älghudskyllret med fjädern vajande i filthatten
utan hjälm och utan harnesk, hvilken storm af jubel for
ej genom de djupa leden af denna här, som själf ej heller
var till för uppvisning och fåfänglighet!
Så vidt människor kunna döma, var Gustaf Adolf en
gudfruktig man. En med honom samtida häfdatecknare
säger om honom: »Konung Gustaf Adolf är en herre, som
börjar alla sina företag med bön och därför slutar dem med
tacksägelse.» Och den, som stod honom närmast i lifvet,
Axel Oxenstierna, skrifver: »Han var en herre, gudfruktig
i alla sina handlingar intill döden.»
Varmt älskade Gustaf Adolf sitt fosterland. Eör dess
väl offrade han sina bästa krafter och sitt lif. När han
beredde sig till sitt första fältslag på Tysklands jord, skref
nan: »Jag vet med mig, att jag framför allt älskat och
ärat fäderneslandet och för Sveriges ära vanvördat mitt
lif och gods och goda dagar.»
En innerlig släktkänsla var utmärkande för Gustaf
Adolf. Därför träffades han djupt, då den ene efter den
andre af hans närmaste rycktes bort från honom. När
Gustaf Adolf midt under segertåget 1626 mottog
underrättelsen om drottningens, sin moders, bortgång, hörde man
denna djupa suck frampressas ur ett vemodsfullt bröst: »Det
är i denna värld blott en kort tid, vi dragas med besvär
och sorger, och det bästa är, att med oss tager en ände.»
Gustaf Adolf var mycket verksam. Redan då han
ännu var gosse, såg man honom sitta långt in på nätterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
