Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen - 239. Erik Slang efter C. Bratt (III)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Snart ryckte fienderna fram på nytt. Med glädje
varsnade de den förödelse, de åstadkommit sedan sitt sista besök.
De ansågo den tyda på att försvararnes motståndskraft nu
omsider var bruten, samt att det behöfdes allenast ett enda
beslutsamt framryckande för att få plocka segerns nu
ändt-ligen mognade frukt. Men liur grymt blefvo de icke
besvikna! Äfven nu mottogos de af täta salfvor, och, sedan
de väl kommit innanför de nedrasade vallarna, hade de på
nytt att motstå det ena anfallet ursinnigare än det andra.
Timme efter timme kämpade man med öfverhanden än
på den ena, än på den andra sidan. Än drefvos fienderna
tillbaka, än nödgades svenskarne vika, än gällde striden
fästningsvallens ruiner, än den sista biten af svenskarnes
förskansningslinje inne i staden. Med hvarje stund blef dock
striden alltmer ojämn. Allt större massor förde fienden i
elden, alltmer smälte den svenska skaran samman, alltmer
sjönk dess motståndskraft.
Men nu var också den förelagda tiden gången till ända.
Nu var Banér i säkerhet, nu kunde Slang tänka på de sinas
räddning.
Nu lät han också uppsätta den hvita fanan till tecken,
att han icke längre kunde fortsätta försvaret, och efter
en kort underhandling gaf han sig fången med sina
återstående män.
Så snart Slang gifvit sig fången, skyndade de kejserliga
bort för att stänga vägen för Banér. Men det var redan
för sent. Banér hade för några timmar sedan passerat förbi
Teinitz. Fienderna hunno honom icke, förrän han i Sachsen
förenat sig med sina bundsförvanter.
Slangs och hans tappras själfuppoffrande hjältemod
hade räddat Banér och den svenska liufvudhären. Med stor
berömmelse talade man om den vackra bragden, som vittnade
om så mycken plikttrohet, och än i dag visar man i Leipzig
den tappre Erik Slangs hjälm, stridshandske och svärd, än
i dag kunna resande i Böhmerwald få höra berättelsen om
»den svenske Leonidas» och om hans vackra bragd i
Neun-burgpasset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
