Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen - 240 A. Axel Oxenstierna efter A. Fryxell m. fl. (III)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ar 1603 kommo bröderna åter till fäderneslandet, ty
Karl IX hade då strängeligen påbjudit, att alla svenskar,
som vistades utrikes, skulle ofördröj ligen vända åter till
hemlandet. Där kom Axel i så stor ynnest hos konungen,
att denne anförtrodde den endast tjugotreårige mannen en
beskickning till Mecklenburg. Då han utförde detta och
andra uppdrag till konungens belåtenhet, blef han efter
korta mellantider utnämnd först till riksråd och sedan till
en af sonens förmyndare. Men redan två månader efter
Karl IX:s död förklarades Grustaf Adolf myndig, och en
af hans första regeringshandlingar var att utnämna Axel
Oxenstierna till rikskansler.
Ett vackrare förhållande än mellan konungen och hans
rikskansler vet historien näppeligen att omtala. Likhet i
åsikter fäste Gustaf Adolf vid Axel Oxenstierna, och redan
från början af konungens styrelse visa sig spår af innerlig
vänskap mellan dem. Konungen hyste bergfast förtroende
till sin kansler, denne åter uppriktig hängifvenhet för sin
konung. Båda hyste de varm kärlek till fäderneslandet,
för hvilket de voro villiga att offra all sin tid, alla sina
krafter, ja, sina lif; båda voro de ock utmärkta för skarpt
förstånd, drifvande handlingslust, ihärdig kraft och
plikttroget nit för allt, som ålåg dem. Men mellan dem båda var
ock en viss åtskillnad. Gustaf Adolf var lifligare,
lätt-rördare och benägnare för höga, vidtutseende planer; Axel
Oxenstierna åter var lugnare och besinningsfullare samt
kände sig mera dragen till mindre omfattande företag. Så
fullständigade de båda männen hvarandra. »Det är
tvifvel-aktigt», sade drottning Kristina till Axel Oxenstierna,
»hvilkendera som har varit lyckligare, antingen I att hafva
haft en sådan herre eller min fader att hafva blifvit tjänad
af en sådan tjänare.»
Yid alla viktiga förhandlingar måste Axel Oxenstierna
personligen vara närvarande eller ock skriftligen yttra sina
tankar. I alla grenar af Sveriges förvaltning finner man
ock spår af hans verksamhet. I synnerhet ägnade han sin
tid åt utrikes angelägenheter, hvilka under Gustaf Adolfs
regering påkallade en synnerlig uppmärksamhet. När ko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
