Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen - 241. Sverige vid medlet af sextonhundratalet efter C. T. Odhner (F)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
adelsmännen, då de begåfvo sig till riksdagen. Många
gjorde därjämte anspråk på friskjuts, äfven när de färdades
i enskilda angelägenheter. Oaktadt alla dessa svårigheter
ville likväl bonden hellre sitta på krono- och skattehemman
än blifva adelns landbo. Det såg dock ut, som om det med
stora steg skulle gå därhän, att adeln ensam skulle blifva
ägare af all Sveriges jord, ty endast frälsemän hade rätt
att köpa de krono- och skattehemman, som i stor mängd
försåldes för att öka kronans inkomster. Dessutom
upp-funno adelsmännen andra medel att komma i besittning af
äganderätt till jorden. Till det sagda kom, att
skattebördorna ökades för de bönder, som stodo kvar i sitt gamla
förhållande till kronan, i samma mån, som deras antal
förminskades genom försäljning af kronans gods och räntor samt
genom förläningar, som gåfvos till belöning åt förtjänta män
eller som aflöning åt ämbetsmän. Grenom allt detta alstrades
stort missnöje, hvilket här och där gaf sig luft i upplopp.
Prästerna, hvilka under Grustaf Adolfs och Kristinas
dagar genom enig sammanhållning och höjd bildning vunnit
större anseende och inflytande än tillförene, ansågo sig som
böndernas naturliga beskyddare, målsmän och ledare så väl
i andliga som världsliga ting och trädde slutligen i spetsen
för de ofrälse stånden vid dessas fordran, att adeln skulle
återställa kronogodsen. De gjorde detta så mycket hellre,
som de hade åtskilliga anledningar till missnöje med de
rättigheter, som detta stånd vetat förskaffa sig, till exempel
rätten till alla betydande ämbeten m. m.
Äfven borgerskapet delade de öfriga ståndens missnöje
med adeln, hvilkens öfverdrifna anspråk alstrade bitterhet,
och hvilkens ökade förmåner, som den tillskansade sig äfven
på borgarnes bekostnad, väckte afund.
Under den tid således, då riket vann betydande yttre
storhet och glans, började ock småningom den rörelse, som
sedan alltmer tillväxte och i en ej långt aflägsen framtid
medförde en genomgripande omgestaltning af de inre
förhållandena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
