Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen - 242 A. Drag ur allmogens lif under sextonhundratalet efter F. F. Carlson (III)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242 A. Drag ur allmogens lif under
sextonhundratalet.
Allmogen utgjorde, kan man nästan säga, ett samhälle
för sig. Till en så förunderlig grad hade den under alla
förändringar bibehållit forntidens skick och seder.
Allmänt återfinner man bland allmogen de gamla
namnen, såsom Tor, Björn, Åke, Bryngel, Halvar, Ivar, Une,
Östen, Gertrud, Valborg, Ingrid. Bonden bar ännu sitt
skägg, sedan det af andra samhällsklasser börjat afläggas.
Hans yttre visade stämpeln af fädernas kraftfulla
kropps-byggnad, och hans minne bevarade oförsvagadt deras seder.
Rik på gamla sägner kunde han om runstafvarnas rätta
förstånd undervisa fornforskare.
Tinget samlade allmogen såsom fordom icke blott till
rättvisans skipande. Där upplästes äfven konungens påbud,
där vidtogos flera förvaltningsåtgärder, och där gåfvo härad
och socknar sina utlåtanden i frågor, som rörde landet.
Före tingets början lystes »ljud och tingsfred».
Lands-höfdingen var vanligen närvarande eller ock fogden och
socknarnas sexmän. Full säkerhet om de instämda sakernas
afgörande efter svensk lag ägde man den tiden icke.
Understundom dömdes efter mosaiska lagen eller ock efter
»landsortens bruk och sedvänja». Icke sällan begagnade rätten gamla
ordspråk i sina utslag. Genom handslag inför rätten ingicks
förlikning eller lofvades uppfyllandet af en ådömd förbindelse.
Den gamla våldsamheten i allmogens lynne utbröt icke
sällan i blodiga strider. Gästabudet förvandlades ofta till
en skådeplats för dessa uppträden. Bönderna gingo väl icke
mer som hundra år tillförene till gästning med svärd vid
sidan, men knifven och yxhammaren tjänade dem i stället
som vapen. Ogärningsmannen höll sig ofta i skogen såsom
i gamla tider och framkom endast mot lejd till domstolen.
Förekommo mot honom besvärande anledningar men icke fullt
bevis, så ålades honom att icke blott själf värja sig med ed
utan ock att framte sex eller tolf män, som svuro med honom.
De stora gästabuden vid bröllop och begrafningar,
slåtteröl och timmeröl församlade grannarne, och då sparades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
