Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen - 247. Drottning Ulrika Eleonora den äldre efter F. F. Carlson (III)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I statssaker hvarken sökte eller vann drottningen något
inflytande.- Men för sin gemål var hon en välgörande ängel.
Hon förjagade från hans sinne orons mörka andar. Den
makt, hon ägt öfver honom, blef rätt klar först då, när hon
var borta. Outtröttligt verksam var hon för sina barns
uppfostran. Fyra bland dem hade hon den sorgen att förlora
redan i deras späda ålder.
Drottningen, redan från ungdomen svag, blef med
tilltagande år alltmer sjuklig. Under hela vintern mellan 1690
och 1691 äfvensom mellan 1692 och 1693 måste hon
för-blifva i sängen. Förgäfves tillstyrkte läkarne en badresa
till Tyskland. På våren 1693 tycktes drottningens hälsa
förbättras, och hon begaf sig till Karlberg. Men under
sommaren blef hennes tillstånd så försämradt, att man
be-gynte frukta det värsta. Nu frambröt konungens ömhet
i hela sin styrka. Hans sorg var otrolig. Personligen deltog
han i drottningens vård och lämnade henne nästan aldrig.
Den 26 juli 1693 afsomnade hon vid 36 års ålder. Hennes
sista ord till konungen var en bön, att han måtte vara god
mot de fattiga och behandla sina undersåtar med mildhet.
Den häftiga sorg, som utbröt hos konungen efter
drottningens död, visade tillräckligt, hvilken tillgifvenhet han i
djupet af sitt hjärta hyste för henne. Hängifvande sig åt
sin sorg gick han oupphörligt upp och ned i drottningens
rum. »Här lämnar jag mitt halfva hjärta», yttrade han,
när han lämnade Karlberg. Med konungen sörjde hela landet.
Den allmänna kärlek, den milda drottningen förvärfvat, blef
nu uppenbar.
I ett stilla liktåg fördes drottningens stoft till sitt
sista hvilorum i Piddarholmskyrkan. På en kunglig jakt
fördes det klockan tolf en mörk höstnatt genom Karlbergs
kanal till Riddarholmen. I förstäfven stod riksmarskalken
med sin staf och vid rodret generalamiral Vaehtmeister.
Konungen hade följt liket ned på jakten. Därefter
skyndade han till lands förut och mottog det i kyrkdörren.
Man sade om Karl XI, att han efter drottningens död
icke hade en lugn natt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
