Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen - 250. Karl XII:s ungdom och första regeringsår af E. Carlson (III)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vingar flyga öfver världen, hade gjort den unge konungen
öfvermodig. Han begick det stora felet att förakta sina
fiender och lyssnade ej till de kloka och besinningsfulla råd, som
framställdes af Karl Piper och den gamle kanslipresidenten,
Bengt Oxenstierna. Vändande ryssarne ryggen fattade Karl
XII och fasthöll sedan envist den planen att afsätta konung
August i Polen, på hvilken han sade sig aldrig kunna lita.
Fördenskull genomtågade han under fruktlösa segrar år efter
år Polen, där han slutligen genomförde sin afsikt att
tillsätta en annan konung. Men under tiden led Sverige
gruf-ligt af kriget, och tsar Peter begagnade tillfället att eröfra
våra blottade östersjöland, där grunda en ny hufvudstad,
Petersburg, samt göra sin här öfvad och stridsduglig.
Då Karl XII ändtligen efter många försummade år
vände sig mot sin mäktigaste motståndare, ryske tsaren,
begick han å nyo ett stort fel, i det han utan bundsförvanter
och utan förbindelse med Sverige lät locka sig djupt in i
fiendens land. Där tjänade nu hans lysande tapperhet till
intet gent emot tsarens kloka beräkningar. Efter det
sorgligt ryktbara slaget vid Poltava måste hela den segervana
svenska hären gifva sig till fånga åt ryssarne, och endast
konungen med ett fåtal följeslagare räddade sig till Turkiet,
där han hade många märkvärdiga öden. Men äfven efter
det stora nederlaget vid Poltava öppnade sig för Karl XII
flera tillfällen att få en dräglig, ja, till och med god fred.
Dessa afvisade han dock alla och förklarade envist, att han
aldrig ville erkänna August, som återvändt till Polen, såsom
konung, och att han aldrig, huru svår ställningen än blefve,
skulle afstå något af Sveriges jord. Därför kan Karls
skiftesrika lefnad, såsom en häfdatecknare yttrat, med skäl
kallas »en sammansättning af underbara äfventyr och
försummade tillfällen».
Med alla sina vackra egenskaper: sitt okufliga hjältemod,
sin högsinthet och sina rena seder midt i en fördärfvad tid,
framstår alltså Karl XII för eftervärlden såsom ett varnande
exempel på en enväldig konung, hvilken halsstarrigt
fullföljt det mål, som han föresatt sig, och missbrukat sin makt
att oupphörligt förlänga kriget. Därigenom bringade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
