- Project Runeberg -  Läsebok för folkskolan. Nionde å nyo omarbetade och tillökade upplagan med nya illustrationer / Avdelning 3, 4, 5 och 6 /
632

(1899)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen - 250. Karl XII:s ungdom och första regeringsår af E. Carlson (III) - 251. *Karl XII af E. Tegnér (III)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sitt folk nära branten af undergång. Svenska folket
genomgick dock den liårda pröfningen med ståndaktighet. Dess
stor-maktsställning och östersjölanden gingo visserligen genom
Karl XII:s krig förlorade, men sin själfständighet visste
vårt folk med oerhörda ansträngningar och aldrig sviktande
trohet mot fosterlandet att varaktigt försvara.

251. Karl XII.

(Vid hans minnesfest år 1818.)

Kung Karl, den unge hjälte,
han stod i rök och damm.
Han drog sitt svärd från bälte
och bröt i striden fram.
»Hur svenska stålet biter,
kom, låt oss pröfva på!

Ur vägen, moskoviter!

Friskt mod, I gossar blå!»

Och en mot tio ställdes
af retad vasason.

Där flydde, hvad ej fälldes,
det var hans lärospån.

Tre konungar tillhopa
ej skrefvo pilten bud;
lugn stod han mot Europa,
en skägglös dundergud.

Där slog så stort ett hjärta
uti hans svenska .barm,
i glädje som i smärta
blott för det rätta varm.

I med- och motgång lika,
sin lyckas öfverman
han kunde icke vika,
blott falla kunde han.

Se, nattens stjärnor blossa
på grafven längesen,
och hundraårig mossa
betäcker hjältens ben.

Det härliga på jorden —
förgänglig är dess lott.

Hans minne uti Norden
är snart en saga blott.

Dock — än till sagan lyssnar
det gamla sagoland,
och dvärgalåten tystnar
mot resen efter hand.

Än bor i Nordens lundar
den höge anden kvar.

Han är ej död, han blundar;
hans blund ett sekel var.

Böj, Svea, knä vid griften!
Din störste son göms där.
Läs nötta minnesskriften!
Din hjältedikt den är.

Med blottadt hufvud stiger
historien dit och lär,
och svenska äran viger
sin segerfana där.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:12:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lff9uill/36/0256.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free