Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen - 252. Magnus Stenbock (III) - 253. *Den gamle karolinen af E. Tegnér (III)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men han ansåg sig icke äga tillräcklig styrka därtill.
När Cronstedt börjat inkasta bomber i staden, inskeppade
sig danskarne, sedan de dödat sina hästar och uppbränt sina
förråd. På sjette dagen efter slaget fanns utom fångarne
af den nyss så stolta danska hären ingen man kvar på den
skånska jorden, på hvilken danskarne sedan aldrig som
fiender landstigit. Stenbock hälsades nu som befriare med
jubel öfver hela fäderneslandet.
253. Den gamle karolinen.
En af de gamla karoliner
jag kände i min barndoms dar.
På jorden stod han ännu kvar,
ett segertecken i ruiner.
Erån hundraårig hjässa sken
allt silfver, som den gamle hade,
och ärren på hans panna sade,
hvad runor på en bautasten.
Yäl var han fattig, men förtrogen
med nöden lekte han med den.
Som förr i fält han lefde än
och bodde i ett torp i skogen.
Dock ägde han klenoder två,
mot dem han ansåg världen ringa:
sin bibel och sin gamla klinga
med Karl den tolftes namn uppå.
Den store konungens bedrifter,
som letas nu i hundra skrifter —
ty vida kring den örnen flög —,
de stodo i den gamles minne,
som kämpeurnorna stå inne
uti en grönklädd ättehög.
O, när han talte om en fara
för kungen, för hans gossar blå,
hur högt han bar sitt hufvud då,
hur tindrade hans ögon klara!
Och kraftigt som ett svärdshugg klang
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
