Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen - 254. Arvid Bernhard Horn efter R. Tengberg och O. Sjögren m. fl. (IV)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att underhandla om fred. Ingen trodde, att den djärfve
krigaren skulle vara vuxen detta uppdrag, men han
genom-dref med stor skicklighet sin konungs inening. Konung
August blef afsatt, och Stanislaus valdes till konung i Polen.
Men den afsatte konungen kom kort därefter till Yarschava
i spetsen för en här och intog staden. Horn måste gifva
sig fången men blef redan följande året utväxlad.
Ar 1705 nämndes Horn till kungligt råd och sändes
året därpå hem. Därmed afbröts hans krigarbana för
alltid.
o
O.
Några år efter sin hemkomst blef Horn nämnd till
president i kanslikollegiet. Såsom sådan kom han i konungens
frånvaro i spetsen för regeringen hemma. Den forne
krigaren, som förut tumlat om på stridsfältet, tillbringade nu
sin mesta tid på ämbetsrummet omgifven af böcker och
papper. Han hade ett tungt och otacksamt arbete. Den
»stora ofreden» hade utarmat landet. Missnöjet öfver de
lidanden, kriget medförde, spridde sig småningom till alla
folkklasser. Villervalla rådde i styrelsen, då rådet ej alltid
kunde inhämta konungens mening, och då denne ej sällan
gaf befallningar, som stridde mot rådets, eller gick förbi
det. Rådet kom i en obehaglig mellanhand. A ena sidan
trodde bönderna, att rådsherrarne för sin egen fördel
ut-öfvade envåldsmakten och förhindrade freden. Men å den
andra sidan var konungen missnöjd därför, att rådet ej med
tillräcklig kraft sökte uppsätta och utrusta det manskap,
som han gång på gång fordrade skulle sändas ut i kriget.
Hans missnöje vände sig i synnerhet mot Arvid Horn, som
han påstod vara försumlig och ej visa tillbörligt nit.
Under allt detta fostrades den djärfve lifdrabanten
till en försiktig statsman. Hans anseende inom landet steg
alltmer. Man liviskade till och med därom, att han skulle
vilja bana sig väg till tronen genom giftermål med
prinsessan Ulrika Eleonora. Så långt gick det väl ej, men genom
trenne giftermål efter hvarandra kom han i släktförbindelser
med den högre adeln, hvars åsikter han alltmer delade. Han
blef en af dem, som ville inskränka konungamakten. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
