Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen - 261. År 1809 efter T. A. Säve (F)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvarpå kriget hade förts. Konungen var afsatt, och
styrelsen fördes af hans farbroder, som ännu ej hade någon i
lag grundad myndighet. Sådan var landets ställning, då
riksdagen kom tillsamman den 1 maj 1809.
Ett parti, de så kallade gustavianerna, ville, att hertig
Karl skulle i egenskap af riksföreståndare förestå
regeringen, till dess Grustaf Adolfs son blefve myndig, och att
regeringssättet skulle blifva oförändradt. Men flertalet af
adeln och de ofrälse stånden åter menade, att man borde
begagna sig af tillfället för att vidtaga nödiga ändringar
i grunderna för landets styrelse.
Den föregående tiden hade lärt, att både enväldets
godtycke och folkväldets tvedräkt varit skadliga för riket.
Under de hårda pröfningarna i Karl XII:s dagar hade man
erfarit, hvad ett land kan få lida, då en envåldshärskare
begagnar sig af sin makt för att tillfredsställa sina tycken.
När kulan vid Fredrikshall ändat hjältekonungens lif,
skyndade man därför att trygga sig mot en envåldskonungs
missbruk af sin makt. Man förläde maktens tyngdpunkt
till riksdagen. Det var 1719 och 1720.* Men den tid, som
nu började, utmärkte sig väl å ena sidan för sin omsorg om
vetenskap, konst och näringar men kännetecknades å den
andra af partivälde, ståndstvister och skråanda samt
utländsk bestickning. Så kom det därhän genom partiernas
afund, snikenhet och maktlystnad, att riket blef beroende
af utländska penningar och var nära att förlora sin
själf-ständighet. Därför hälsade flertalet af landets invånare
med glädje Gustaf III:s statshvälfning år 1772, som skulle
till väsentliga delar återställa åt konung, råd och riksdag
den makt, som hvardera ägt före 1680.
Det statsskick, som Gustaf III införde, var ej
tillräckligt betryggande för folkets fri- och rättigheter, helst som
konungen hvarken ägde tillbörlig aktning för lag och rätt
eller insåg nödvändigheten att ärligt samverka med
riksdagen. Han begagnade sig af de tvetydiga och obestämda
uttryckssätten i den nya regeringsformen för att på rådets
och riksdagens bekostnad höja sin makt mycket mer, än
som Öfverensstämde med den lagbundna frihet, han berömde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
