Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen - 263. Föreningen med Norge efter H. L. Forssell m. fl. (IV)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stora drottning Margareta och sin snöpliga ändalykt med
Stockholms blodbad. Men, när Sverige därefter gjorde sig
löst nr den så kallade unionens band och under konungarne
af vasaätten började gå sin egen väg, så kvarblef däremot
Norge fortfarande under Danmarks välde. Sverige vände
sig sedan mot öster och söder, blef en eröfrande stat och
skaffade sig mångahanda bestyr med krig och landvinningar
på andra sidan Östersjön. Så vände det sig bort från
grannlandet på andra sidan fjällen, och, när det, som ofta nog
hände, fick tvister och krig med konungarne i Danmark,
då var merendels Norge en besvärlig fiende i dess rygg.
Så fortgick det under mer än tvenne århundraden, och de,
som bort vara vänner, skadade hvarandra.
Men det var annorlunda menadt med de båda folken.
Sverige miste den ena efter den andra af sina eröfringar,
och slutligen hade det ingenting kvar af hvad det ägt på
andra sidan Östersjön. Allt, hvad de stora konungarne
vunnit, var utan räddning förloradt. Det var såsom en
straffdom och en varning mot begäret efter yttre storhet
och glans. Men i samma stund bereddes åt vårt land en
skönare framtid och en säkrare vinning, då det i stället
för herraväldet öfver landskapen bortom Östersjön ingick
en broderlig förening med grannlandet bortom fjällen.
2.
Sedan kronprins Karl August dött, måste man se sig
om efter en ny tronföljare. Då uppstod hos flera svenskar,
synnerligast hos officerare, den tanken, att man borde välja
till tronföljare en härförare, helst en framstående fransk
marskalk. Härigenom skulle man lättast kunna vinna
för-Tnind med Frankrike och hämnd på Ryssland. Af de franska
marskalkarne var Bernadotte, prins af Ponte Corvo, särskildt
känd af svenskarne sedan de sista krigen. Han föreslogs
till tronföljare i Sverige och blef vald därtill på riksdagen
i Örebro 1810. På vägen till Sverige antog han i Helsingör
inför ärkebiskop Lindblom den evangelisk-lutherska
trosbekännelsen. I Stockholm mottogs han med uppriktiga
glädjeyttringar, hvilka vittnade om det förtroende, hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
