Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje afdelningen - 269 A. Jöns Jakob Berzelius (F)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
däri. När Jakob började sysselsätta sig med växtkunskapen,
hjälpte honom därför styffadern. Den goda fattningsgåfva,
som gossen därvid lade i dagen, föranledde styffadern till
det yttrandet: »Jakob, du har anlag att träda i Linnés
fotspår.»
Några år efter hustruns död gifte styffadern om sig.
Jakob blef då upptagen i sin morbroders, löjtnant Sjöstens,
familj. Af fosterfadern blef han omfattad med faderlig
ömhet, men af fostermodern var han ej gärna sedd. Hon gjorde
därför ständigt skillnad mellan honom och de öfriga barnen.
Jakob blef tidt och ofta tillbakasatt. Detta alstrade ett
mindre godt förhållande mellan honom och morbroderns
familj. Själf skrifver Berzelius om denna tid: »Min
belägenhet under dessa år har lämnat ett sådant intryck, att jag
aldrig kunnat erfara den glädje, som andra säga sig känna
vid tanken på barndomen.»
Ar 1793 intogs Berzelius på Linköpings gymnasium.
Där ägnade han sig med allvar endast åt
naturkunnigheten, hvadan han ej gjorde några synnerliga framsteg i
öfriga kunskapsämnen. Däröfver blefvo fosterföräldrarne
mycket missnöjda, emedan de ville, att han skulle blifva
präst. Då beslutade han att lämna morbroderns hem och
att söka sin utkomst genom barnaundervisning. Han fick
plats såsom lärare hos en landtman i trakten af
Norrköping mot en årlig lön af fyra kronor och ett par
ullstrumpor. Här sammanträffade han med en af sina forna lärare,
och under hans ledning bedrefvos älsklingsstudierna med
stor ifver. För att i framtiden få ägna sig åt dem helt och
hållet beslutade nu Berzelius att blifva läkare.
Efter två års frånvaro återvände Berzelius till
gymnasiet. Där vann han en varm gynnare i lektor Hornstedt,
som var lärare i naturkunnighet. Men, enär han använde
nästan all sin tid på dennes läroämne, ådrog han sig de
öfriga lärarnes missnöje. Detta hade till följd, att han
erhöll ett mindre godt af gångsbetyg, när han om hösten 1796
afgick till Uppsala universitet.
Efter ett års vistelse vid universitetet tvingades han af
medellöshet att åter söka plats som barnalärare. Efter nå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
