- Project Runeberg -  Läsebok för folkskolan. Nionde å nyo omarbetade och tillökade upplagan med nya illustrationer / Avdelning 3, 4, 5 och 6 /
744

(1899)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde afdelningen - 286. *Hjärtats hem af Karl XV - 287. *Hvi suckar det så tungt uti skogen? af B. E. Malmström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hvar är ditt hem? Kanske där solen glöder
i purpurbrand och yppigt manar fram
den fyllda drufvan, ja, kanske i söder
du vällust ibland rosorna förnam?

Är där ditt hem, där palmen kronan höjer,
och där i grönska evig sommar dröjer?

Men åter sade hjärtat nej.

Hvar är ditt hem? Säg, har du det vid polen,
där höga fjällen stå i isgrå dräkt,
där aftonskimret af midsommarsolen
så nära är med morgonrodnan släkt,
där drifvan glänser mellan furustammar
och skönt i stjärnekvällen norrsken flammar?
Men hjärtat hviskade ett nej.

Hvar är ditt hem? Är det vid hennes sida,
hvars hjärta slog mot dig i ömt förbund,
som lärde mig försaka, dig att lida,
då hoppet dog i lifvets myrtenlund?

Är där det hem, hvarom du ännu drömmer?
Helt visst, då du dess bild så troget gömmer.
Med klagan sade hjärtat nej.

Hvar är ditt hem? Säg, är det där kanhända
uti det anade och sälla land,
dit själen, fri en gång, skall återvända,
när slitna blifvit alla jordens band?

Är där ditt hem? De obekanta ställen,
som fjärran vinka ofvan stjärnepällen?

Då hördes hjärtat svara ja.

Där är mitt hem, det klappande då sade,
mitt ursprungs hem, det har jag alltid känt;
fast jordisk eld du ofta hos mig lade,
jag minnes nog den himmelska, mig tändt.

I askan äger jag ännu en gnista,
som längtar, då jag en gång hunnit brista,
till Gud, hos honom är mitt hem.

287. Hvi suckar det så tungt uti skogen?

Och liten pilt han sitter en kulen höstekväll
och leker tyst inunder gula linden;
han ser, hur ljusen brinna uti Gud faders tjäll,
och hör, hur löfven prassla under vinden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:12:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lff9uill/36/0368.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free