Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde afdelningen - 290. *Sparfven af C. L. Östergren - 291. *Ungfåglarnas visa af A. T. Gellerstedt - 292. *Vårhälsning af H. Sätherberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men, när sen sommarns prakt är skördad vorden
och höstlig storm far bister öfver norden,
till söderns vårar granna sångarn far;
i torftig trakt hans kärlek fann ej fäste,
han öfverger ät storm och snö sitt näste,
men stackars sparfven stannar tåligt kvar.
Hans kärlek slår ej ut i sång och flamma,
men vår och vinter är den städs densamma,
där nöjd han bygger under takets skygd.
Strö därför kornet gifmildt åt den lille,
som kvittrar ödmjukt utan prakt och snille
om trofasthet mot hem och fosterbygd!
291. Ungfåglarnas visa.
Ut ifrån bo,
vårdoft och 1*0,
ut ibland dimmor och stormar!
Blicken blott så
klarhet kan få;
då är det, vingen sig formar.
Vi ha till tröst
toner i bröst,
skulle alltjämt vi ock jagas.
Skymmer det på,
kommer ändå
stund, då det slutligt skall dagas.
Ungfågelsinn’
kryper ej in
liksom en snigel i snäcka.
»Ut!» så har Gud
sagt oss sitt bud;
vingen, han gaf, må väl räcka.
292. Vårhälsning.
Glad såsom fågeln i morgonstunden
hälsar jag våren i friska naturn.
Lärkan mig svarar och trasten i lunden,
ärlan på åkern och orren i furn.
Se, hur de silfrade bäckarna små
hoppa och slå
vänliga armar kring tufvor och stenar!
Se, hur det spritter i buskar och grenar
af lif och af dans
i den härliga vårsolens glans!
Dörren är öppen i slott och stugor,
öppen som människohjärtat om vårn.
Solstrålen leker med bromsar och flugor,
barnet på ängen och fiskarn vid årn.
Frisk och förnöjd i sin glittrande värld
ut på sin färd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>