Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde afdelningen - 313 A. *Ödemarkens jul af Z. Topelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ty aftonvarden är slutad nyss
med fadersbön och med moderskyss,
och grånad farfar med stämma blid
ur bibeln läser om julens frid:
hur Jesusbarnet i denna natt
vardt födt, hur änglarne sjöngo gladt
och Betlehems stjärna lyste.
Det lyssnade liten pilt uppå;
det blef så varmt i hans hjärta då.
Han såg genom rutan stjärnans blick,
han tyst betagen ur stugan gick,
och under klarnade himmelns hvalf
han undrade, där af köld han skalf,
hvar Jesu stjärna månd’ vara.
Då — vild, blodlysten, af hunger tärd,
kom öknens ulf på sin mördarfärd.
Hans rofblick spanade barnet snart,
han störtade sig mot det med fart;
men stilla, undrande, from i håg
mot Jesu stjärna den lille såg,
och ulfven hejdade språnget.
Och endast han, som i natten ser
på ödemarkernas fasor ner,
han, som lät hungriga lejon stå
som lamm vid Daniels fot också,
han ensam vet, hvad i denna stund
slöt till den blodiga ulfvens mun,
och han var den lilles harnesk.
Men gossens moder vid brasans sken
förgäfves sökte sin älskling ren.
Hon kom af sin ångest jagad ut,
hon fann sitt älskade barn till slut.
Då stod den hotande ulfven trygg,
orörlig, tätt vid den lilles rygg,
och gossen log emot stjärnan.
Och modern ryckte sitt barn till sig
och prisade Gud så innerlig.
»För visst den kvällen är helig nämnd,
när öknens ulf är till mildhet stämd.
Du arme, hungrande gäst, du må
mitt enda slaktade lamm dock få
för Herrens röst i ditt hjärta.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
