Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde afdelningen - 313 B. *Den angelägnaste omsorgen efter T. Strömberg - 314. *Betlehems stjärna af V. Rydberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
313 B. Den angelägnaste omsorgen.
Högt på lätta vingars par
fågeln genom rymden drar,
blott om stundens lycka
drömmer,
vet ej, hvad hans visthus
gömmer.
Sol och vind de veta bäst,
hvar han får sitt korn härnäst.
Ingen omsorg bryr hans sinne
för den dag, som ej är inne.
Lika sorgfri blomman står
i sin dräkt af ljus och vår.
Utan arbete och möda
ser hon guld och purpur flöda.
Det är Gud, som fågeln när,
det är han, som gräset klär.
Skulle han sig ej förbarma
öfver dig, du trötta, arma?
Ack, din möda ej förspill
på hvad världen hörer till!
Håll dig troget vid det ena,
att din Gud och fader tjäna!
Han, som länkar fågelns väg,
och som kläder liljan — säg,
skall han allt åt andra gömma
men sin egen afbild glömma?
O, så fly med tro och hopp
till hans famn, när dag går opp!
Bär till honom ditt bekymmer,
när af sorg din afton skymmer!
Låt ej jordens gods och gull
fängsla dig i stoft och mull!
Denna världens mångahanda
drifver bort Guds goda anda.
Fråga ej den dag, som är,
hvad den nästa innebär!
Hvarje offer har sin låga,
hvarje dag sin egen plåga.
314. Betlehems stjärna.
Gläns öfver sjö och strand,
stjärna ur fjärran,
du, som i österland
tändes af Herran!
Barnen och herdarne
följa dig gärna,
Betlehems stjärna!
Natt öfver Judaland,
natt öfver Sion.
Borta vid västerrand
slocknar Orion.
Herden, som sofver trött
ute å fjället,
barnet, som slumrar sött
inne i tjället,
vakna vid underbar
korus af röster,
skåda en härligt klar
stjärna i öster,
gå då från lamm och hem,
sökande Eden,
stjärnan från Betlehem
visar dem leden
hän genom hindrande
jordiska fängsel
fram mot det tindrande
lustgårdens stängsel.
Armar där sträckas dem,
läppar där hviska,
hviska och räckas dem,
ljufva och friska:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
