Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte afdelningen - 317. *Brödrarikena af A. Anderson - 318. En färd på Sognfjällen efter Oskar Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De brottades på fjällen, som gällde det en värld;
af leken blef dock allvar sent omsider.
Med hat i bröstet störta de löst emot hvarann,
men ingen doek gaf vika, och ingen seger vann,
oeh så det var i långa, långa tider.
De asabarn nu ligga som älfvor uppå äng
så lugnt och fredligt vid hvarandras sida,
och hafvets vågor vagga de tu i syskonsäng,
och taket himlahvalfvet är det vida.
Hvar afton, dagen åldras, hvar morgon, dag blir ung,
de knäppa sina händer och be för samme kung;
blott med, ej mot hvarann de mera strida.
318. En färd på Sognfjällen.
1.
Yi togo farväl af de sista sätrarna vid den djupa
fjällsjöns fridfulla strand, men vi gjorde det icke utan saknad.
Huru egendomliga förefalla icke säterlifvet och säterstugorna
för den besökande främlingen! Denna låga och mörka
boning huru torftig förekommer den oss icke vid första
påseendet; och likväl huru hjärtligt och ofta oväntadt frikostig
är icke den gästfrihet, som bergsbygdens barn utöfva mot
den tröttade vandraren!
Spenvarm mjölk, nykärnadt smör, färskt renkött och ett
par af dessa oförlikneliga fjällforeller, som vi nyss sågo
uppfångas ur det kalla snövattnet i sjön där nedanför, — se där
en ypperlig kost! Kryddad, som den är, med den starka
matlust, som luften här uppe alstrar, kan måltidens
smaklighet endast öfverträffas af sömnens ljuflighet på den mjuka
bädden af nybärgadt, doftande hö.
På tröskeln kvarstå de vackra säterj äntorna i sina nätta
gudbrandsdalska folkdräkter, nicka oss vänligt farväl och
Önska sitt godmodiga »Lykke på reisen!» Ja, de kvarstanna
där följande oss med blickarna, till dess vi försvunnit på
stigen, som kröker sig omkring nästa fjälludde. Sade jag
stigen? Ja9 visserligen bär den detta namn, men aldrig gjorde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
