Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte afdelningen - 318. En färd på Sognfjällen efter Oskar Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det präktigaste hotell i en hiifvudstad lär väl någonsin
beträdas med sådana känslor af tacksamt välbehag som dem,
med hvilka denna usla fjällstuga tages i besittning af
uttröttade, stelfrusna och förirrade fjäll van drare.
Lyckligtvis behöfde vi dock ej söka skydd eller lä.
Vädret blef allt ljummare och vackrare, luften allt klarare. I
den fria, friska luften tillreddes och förtärdes en enkel måltid;
bättre smakade mig aldrig någon. Under tiden gingo hästarna
lösa omkring sökande efter mossa i någon bergskrefva.
Sedan vi rastat en timmes tid, svingade vi oss med stärkta
krafter åter upp i sadeln och fortsatte vår ridt.« Det var
ännu goda fem timmars väg till hafskusten.
3.
Efter hvad vi redan sett trodde vi verkligen icke, att
en ny fjällutsikt, öfverträfFande de föregående, kunde möta
våra blickar, och likväl bedrogo vi oss.
Framför oss hägra de tre Skagastölstinnarna, näst de
högsta på den skandinaviska halfön. Öfver två tusen fem
hundra meter resa sig deras jämnhöga hjässor. De stå där
så klara, som vore de oss helt nära, men de ligga dock en
half dagsresa aflägsna. Till deras fot har människan fram*
trängt, men deras toppar torde ingen hafva beträdt. De synas
också förfärligt branta; snön kan ej få fäste utan kantar
blott här och där fjällväggen liksom en slingerväxt eller
gömmer sig i någon djupare klyfta, där vinden, som här
uppe är snöns enda fiende, förlorat sin kraft. Berget har
en kall, stålgrå färg, och kring de spetsiga topparna leka
lätta snödimmor i ständigt växlande former ömsom skockande
sig, ömsom plötsligt försvinnande liksom bortjagade af en
osynlig makt.
Eör öfrigt rundt omkring oss se vi samma mörka,
taggiga spetsar af Jotunfjällen växlande med bländande snöfält,
hvilka, i synnerhet mot norr tilltagande i vidd, antyda det
nära grannskapet af den vidtberyktade Jostedalsbräen.
Men ännu har blicken endast ströfvat omkring på de
solbeglänsta höjderna; nu sänkes den, sänkes med häpnad
nedåt gapande svalg, förlorar sig i ett allt skummare djup;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
