Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte afdelningen - 322. Ejdern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tar den sin föda, hvilken hufvudsakligen består af musslor,
snäckor och andra sjödjur. Ejdern simmar och dyker
särdeles väl, och just den senare förmågan gör det möjligt för
den att från ganska betydligt djup upptaga, hvad den
be-höfver till lifvets uppehälle. Dess rörelser i vattnet äro
därför fria och lediga; på land åter rör den sig ej särdeles
fort, emedan den går tungt och illa. Till storlek och
skap-nad liknar den ankan men har grönaktiga fötter och näbb.
Hannen är ofvan och på bröstet hvit, har svart nacke
och stjärt samt svarta vingar; honan är rödbrun med svarta
tvärstrimmor, hvarigenom hon blir till färgen ganska lik
den omgifvande marken och således svår för fiender att
upptäcka. Köttet är välsmakande i synnerhet af unga fåglar;
men förnämligast är det äggen och fjädrarna, som äro
eftersökta af inbyggarne i de trakter, där fågeln har sitt hemvist.
På släta berghällar men oftast på de höga, lodräta
klippornas afsatser lägger fågeln sina ägg, vanligtvis fem till
antalet och till färgen grågröna. Balen eller redet, där äggen
läggas, består underst af hafstång och strå; därofvanpå ligger
en bädd af fint, mjukt dun, som just är det så högt värderade
ejderdunet. Detta plockar honan från sitt eget bröst, då
hon rufvar äggen, för att därmed öfvertäcka dem och hålla
dem varma, medan hon emellanåt lämnar redet för att söka
föda. Två eller tre gånger årligen kan man utan skada
borttaga dunet från boet. Denna dunfångst kan blifva en ganska
lätt sak och kan ske, utan att ejdrarna därigenom störas.
Om dessa nämligen finna sig åtnjuta skydd från människans
sida, blifva de under rufningen så spaka, att man kan stryka
på dem med handen och lyfta upp dem ur redet, utan att de
söka fly. Oroas däremot honorna för mycket eller borttagas
äggen, uppsöker fågeln ett nytt rede, där den hoppas få vara
mer skyddad mot de otacksamma människornas plundring.
Där skärgårdsboarne vårda sig om ejdrarna för
dunfångstens skull, bruka de vid stränderna uppställa gamla
lådor och inrätta gömslen med bräder, ris, stenar eller
dylikt.* Ejdrarna uppsöka gärna dessa och vänja sig lätt vid
människorna, ja, de inreda sina bon till och med i båthusen
eller inne i köket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
