Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte afdelningen - 328 A. Island efter E. G. Geijer m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mognar svårligen, hvarför åkerbruk föga varit idkadt och
blott på försök, ty därtill inskränka sig äfven alla de spår
af jordbruk, som man funnit från forna tider. Näringsfång
gifva boskapsskötseln, fisket och sjöfåglarna, som i otrolig
mängd besöka kusterna.
Somrarna äro ej besvärande varma, vintrarna, under
hvilka hästen och fåret gå ute, mindre kalla, än man af
det nordliga läget skulle vänta, så vida ej kölden ökas af
drifisen. Ty, så snart isen kommer i ovanlig mängd, då
den i synnerhet på Islands norra och östliga sidor täcker
alla kuster, fyller alla vikar, så långt man kan se till hafs,
och någon gång ligger sommaren öfver, är luften ständigt
kall och töcknig. Det fryser och snöar då äfven midt i
sommaren, gräset kan ej växa, boskapen lider och fäller
håren, människorna få utslagssjukdomar, hvita björnar från
Grönland, farliga gäster, komma med isen men följa den
åter bort. För öfrigt medför isen en mängd driftimmer,
hvaribland amerikanska och sibiriska träd igenkännas.
Ingen fläck på jorden visar så många verkningar af
underjordisk eld. I ofantliga sträckningar har landet
öfver-gjutits af stenån, som isländaren kallar lavaströmmen,
hvilken hvälfver sig ut ur de eldsprutande bergens
smältugn. Sjudande källor kasta vattenstrålar till öfver trettio
meters höjd, skyhöga pelare af heta ångor stiga upp ur
markens hål och remnor. Af det stora antalet vulkaner
voro nio under loppet af sjuttonhundratalet i rörelse. De
synas stå i gemenskap både med hvarandra och med hafvet,
kasta än eld, än vatten, stundom båda ömsevis, och, då de
flesta vulkanerna tillika äro höljda af ständig is, så förenar
sig under utbrotten merendels vattenflodens förstörelse med
lavaströmmens.
Så bor isländaren midt ibland naturens förskräckelser,
och likväl säger ett inhemskt ordspråk: »Island är det bästa
land, på hvilket solen skiner.» Så mycket han älskar sitt
land, så tillgifven är han gamla seder. I vetgirighet, i
kunskaper, i omsorgen för sina barns undervisning
öfver-träffar han vida mängden i många andra af naturen
lyckligare begåfvade land. Hans språk, utbildadt och stadgadt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
