- Project Runeberg -  Läsebok för folkskolan. Nionde å nyo omarbetade och tillökade upplagan med nya illustrationer / Avdelning 3, 4, 5 och 6 /
814

(1899)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte afdelningen - 328 B. Ishafvet efter F. Nansen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

snö och skum i ansiktet på dig, när vågorna resa sig som
väldiga vattenberg och skummet från deras hvita kammar
kastas högt upp i luften, när hafvet, då det möter isen,
häfver upp sig och bryter in öfver den med gröngula
forsar, och när isflakarna stöta mot hvarandra och krossas till
smulor, under det vattenskum och isstycken kastas upp
mot himmeln, då är du midt uti Ishafvets förskräckelser.
Ingen stjärna, intet norrsken sprider sitt ljus öfver det
rasande tumlet. Tunga stormskyar jaga öfver himmeln;
allt är moln och mörker; allt larm och uppror. Midt i
denna hafvets vilda lek gungar som ett nötskal på de
fjällhöga vågorna ett litet skröpligt människoverk, ett skepp
med lefvande människor ombord. Ve dem, om de komma
för nära en af dessa flakar, eller om de våga sig in
emellan dem i det ögonblick, de törna mot hvarandra! Men
genom larmet hör man kommandoropen, och punktligt blifva
de åtlydda. Sälfångaren styr lugnt ut till hafs för att
komma från isen. Han är van vid allt detta.

Men du må ej tro, att det på Ishafvet är endast storm.
Nej, det kan där vara lika blidt och lugnt som här hemma
en vacker vårdag med solsken och fågelsång. Ja, inne i
isen är det oftast stilla och lugnt. Det, som i synnerhet
står för mig, när jag tänker på Ishafvet, är detta
egendomliga lugn, så skildt från all världens oro. Från den
hvitblå himmeln gjuter solen oafbrutet natt och dag sitt
ljus öfver de hvita, snötäckta isfälten. Det glittrar och
blänker öfver allt omkring dig; från isflakarnas kanter
kastas ett kallt, blått återsken, som bryter sig i det
genomskinliga hafvet med kristallklara blå och gröna färger.
I solskenet ligger sälhunden och sträcker sig. Man blir
aldrig trött af att erinra sig allt detta.

Men det händer, att lugnet hastigt afbrytes. Långt
bort på isen kommer ett stort hvitt djur. Det hukar sig
ned, smyger fram långs efter isen, går tyst ned i hafvet,
simmar med endast nosen öfver vattnet, stiger ljudlöst upp
på nästa isflake, smyger sig åter fram och gömmer sig
bakom hvarje isstycke, som rest sig upp. Det är isbjörnen,
som är ute. Nu ligger den stilla ett ögonblick och lurar;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:12:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lff9uill/36/0438.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free