Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte afdelningen - 335. Stäpperna i södra Ryssland efter Klöden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
335. Stäpperna i södra Ryssland.
Stäpperna i södra Ryssland äro vidsträckta, nästan
skoglösa slätter, som äro svagt vågformiga och genomskurna af
större och mindre insänkningar. Klimatet i dessa är olikt
själfva stäppens. Om vintern, då stormarna rasa uppe på
stäppen, är det jämförelsevis lugnt nere i dalarna. Om
somrarna åter likna de glödande ugnar, emedan solstrålarna
kastas tillbaka mot deras branta väggar och upphetta luften,
så att man knappt kan härda ut däri. Om aftnarna afkyles
dock luften i dem ganska hastigt, under det den fortfar att
vara varm på stäppen ända till sent på natten. Om våren
blåser ofta en genomträngande kall vind på stäppen, under
det solen redan sprider en angenäm värme i dalarna.
Yåren börjar på stäppen med snösmältningen. Då
strömmar vatten öfver allt. Från alla höjder och i alla dalar brusa
forsar med det smutsigaste vatten. Hela stäppen tinar upp,
och dess yta förvandlas till en svart dyvälling. I maj
försvinna snö- och regnvattnen, och inom få dagar är den dyiga
marken förvandlad till ett oöfverskådligt blomfält, på hvilket
grönt gräs och höga örter äro blandade med milslånga sängar
af snöklockor, tulpaner, hyacinter, krokus och reseda m. m.
Här och där höjer ett förkrympt vildt päronträd eller
äppelträd sina bladfattiga grenar, och ur gräshafvet uppsticka
än en väderkvarn, än några höstackar och än en stäppbys
låga hus.
Knappt två månader varar den blomsterrika våren.
Solen bränner med hvarje dag allt hetare. Den upphettade
jorden remnar härs och tvärs. Förgäfves längtar den efter
regn. Julimolnen låta ingen droppe falla, ehuru åskan tidt
och ofta mullrar i höjden, mot hvilken de törstande
människorna längtansfullt blicka. Solen liknar vid sin upp- och
nedgång ett eldrödt klot. Om middagen är himmeln alldeles
blek, ty luften uppfylles af dunster från hafven, floderna,
vattengroparna, växterna och djuren. Stäppen förlorar sin
grönska och blir brun. Därpå svartna sluttningarna, liksom
hade en förtärande eld gått öfver allt. Vattnet torkar ut
ur dammar och källor, och svart damm hvirflar i luften.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
