Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte afdelningen - 346. Paris efter J. M. Lindblad m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
egyptiska obelisken. De äro bland de mest besökta platserna
i Paris och äro anlagda i stället för den gamla stadens murar
och vallar. De äro planterade med träd i flera rader och
erbjuda en storartad anblick genom sina palatslika
offentliga och enskilda byggnader och sina präktiga handelsbodar.
På södra sidan om Seine märkes väster ut en stor, öppen
plats, Marsfältet, intill hvilket militärskolan ligger. Ej långt
därifrån träffar man på Invalidhotellet, som är afsedt för
soldater, som skadats i krig. Norr om detta ända upp till
Seines södra strand finna vi åter präktiga parkanläggningar,
och ijitill stranden midt emot obelisken är ett gammalt slott
beläget, som nu användes till samlingsplats för de
deputerade, hvilka motsvara vår andra kammare. Mer åt södra
stadsdelens midt ligger Luxemburgspalatset med
samlingsrum för senaten och med betydliga konstsamlingar. Det
är omgifvet af vidsträckta trädgårdsanläggningar, som
upptaga omkring 25 hektars yta. Öster ut är anlagd en
betydlig botanisk trädgård.
Stadens gator äro till stor del belagda med jordbeck,
så att vagnarna löpa jämnt såsom på ett golf. Allestädes
ser man gatorna öfverspolas med friskt vatten dels för att
bortskölja smuts, dels för att binda damm, dels ändtligen
för att gifva frisk luft. Denna vattenspolning pågår
särdeles under varma dagar ständigt och gör vandringen mycket
behaglig, emedan dammet, som af de tusentals vagnarna
eljest skulle uppröras i skyn, nu aldrig kan hinna ens
börja sina hvirflar, innan det kväses af ångsprutornas friska
duggregn.
Bullret af de tusentals vagnarna, som utan uppehåll
fara fram och tillbaka, är nästan döfvande oaktadt den
släta beläggningen å gatorna. Kuskarne hafva också en
synnerlig förmåga att gifva pistollikt smällande klatschar
med sina piskor, hvarjämte de ideligen ropa sina högljudda
varningsrop till dem, som skynda öfver gatorna från den
ena gångbanan till den andra. Just därför att dessa
rop och klatschar ständigt höras, frestas man att mindre
akta däruppå, hvadan man i den stora trängseln verkligen
löper fara att öfverköras. Märkligt är att se, huru, då
Läsebok för folkskolan. 55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
