Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte afdelningen - 349. Drag ur lifvet i Italien efter M. E. Anholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som hedningarne stekte vid sakta eld för att förmå honom
att afsvärja sin tro). Många landtboar begagnade sig af
tillfället för att blifva af med sina dåliga tänder och att
förse sig med ett husapotek. Doktorn tog ej betalning för
operationerna. De, som kunde, lade några slantar på
kuskbocken; de, som ej hade råd därtill, fingo gå sin väg, utan
att doktorn kräfde dem.»
Italienaren är måttlig i mat och dryck. Det anses i
Italien som en stor skam att vara öfverlastad, och man kan
lefva hela år i det landet utan att se en berusad människa.
Dessa måttliga vanor bidraga till att äfven den fattigaste
och okunnigaste arbetare uppför sig anständigt och värdigt.
Yid folksamlingar, ja, vid stora folkfester förekomma där
icke tvister och slagsmål, och sällan får man höra opassande
ord och svordomar. Italienaren tror icke, att han blir mer
karlaktig genom att svärja.
I de stora städerna, dit en mängd dåligt folk vanligen
samlas, träffar man visserligen på många lata, som helst
ligga hela dagarna och gassa sig i solskenet, men i
allmänhet är italienaren flitig. Han är visserligen icke företagsam,
men han arbetar uthålligt och är ej rädd om besväret, när
det gäller eget arbete, eller när det är fråga om att hjälpa
en behöfvande.
På höga, otillgängliga ställen uppe på bergen ligga i
många delar af landet de mindre städerna. Deras invånare,
som till större delen lefva af jordens alster, hafva sina fält
nere i dalen eller på bergsluttningarna. Tidigt om morgonen
vandra både män och kvinnor den långa vägen ned till
åkern eller vingården, och efter en lång dags arbete under
en brännande sol stiga de åter den besvärliga vägen upp
till hemmet på bergshöjden. Trötta, som de äro, måste de
då föra vatten med sig upp, ty så högt uppe på berget,
som staden ligger, träffas sällan någon källa. Dit upp
måste de ock släpa andra lifsförnödenheter, ja, till och med
ved och byggnadsvirke. De, som ej hafva råd att köpa och
föda en åsna, måste själfva bära upp allt, hvad de behöfva.
Vanligen bära de bördorna på hufvudet. Det är märkvärdigt
att se, med hvilken färdighet italienaren kan bära på detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
