Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte afdelningen - 349. Drag ur lifvet i Italien efter M. E. Anholm - 350. Vesuvius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sätt. Kvinnorna gå på bara fötter äfven utför branta
sluttningar med vattenkrukan liksom fastväxt på hufvudet.
De prata, de vända sig hastigt om, de ila framåt, men
vattenkrukan står lika säkert. De börja också öfva sig i
god tid. Knappt* är flickan fyra år, förrän hon får sin egen
lilla vattenkruka. Med denna går hon till källan rak i
ryggen, med viktig min och värdiga steg.
Uti Italien hvilar icke jorden under vintern, utan
landt-mannen arbetar i den hela året om. Hufvudsädena äro
majs, ris, korn och hvete. Dessa sås på senhösten och
skördas i juni. Under mellantiden skall vingården skördas och
apelsin- och citronträden vattnas. När hösten kommer,
skall vindrufvan skördas och saften pressas ur den. Knappt
har man hunnit tappa denna på fat, förrän oljeträdens
frukter skola plockas och oljan pressas ut. I januari börjar
apelsinskörden.
350. Vesuvius.
Jämte en vän hade jag beslutat att bestiga berget
Vesuvius. Vi mottogos vid dess fot af två raska vägvisare,
en äldre och en yngre. Den förste drog mig, den andre
min kamrat uppför berget. En sådan vägvisare omgj ordar
sig nämligen med en läderrem, hvari den resande fattar tag
för att lättare kunna stiga uppför branten. På detta sätt
nådde vi den jämna bergplan, hvaröfver den eldsprutande
toppen höjer sig.
Anblicken af den omgifvande sköna trakten borttog
liksom ett uppfriskande bad all trötthet och kom oss att
glömma alla mödor. Därpå gingo vi omkring toppen, som
just nu rykte och utkastade sten och aska.
Först hörde vi ett väldigt dunder, som kom ur det
djupaste svalget; därpå sågo vi, huru tusentals större och
mindre stenar, som voro inhöljda i askmoln, slungades upp
i luften. De flesta af dem föllo tillbaka ned i afgrunden.
De stenar däremot, som kastades åt sidan, föllo ned på
berget och åstadkommo ett starkt dån. Först nedstörtade
de tyngre och hoppade med doft buller utför berget, de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
