Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte afdelningen - 350. Vesuvius - 351. Om vulkaner och jordbäfningar af K. H. Sohlberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mindre kommo efter dem och sist askan. Detta allt
inträffade efter regelbundna mellantider, hvilka vi ganska väl
kunde beräkna.
Men redan nedföllo flera stenar, som gjorde stället, där
vi uppehöllo oss, osäkert. Min kamrat blef däraf skrämd
och ville anträda återfärden. Men jag tänkte, att det borde
vara möjligt att komma uppför spetsen till svalget under
tiden mellan två utbrott. Jag rådslog härom med
vägvisarn e, och den yngre af dem tilltrodde sig att tillika
med mig utföra vågstycket. I våra hattkullar lade vi
linne-och sidendukar, togo våra stafvar i händerna, och jag fattade
tag i hans gördel. Ännu föllo småstenarna och askan ned
omkring oss, då den käcke ynglingen drog mig upp på den
glödande vägen.
Vi nådde lyckligt det förfärliga gapet. En svag vind
blåste bort röken, som uppsteg ur tusen sprickor i
svalgets-inre, i hvilket man här och där såg brustna klippväggar.
Anblicken var hvarken lärorik eller vacker, men just därför
att vi nästan ingenting sågo, dröjde vi kvar för att få se
något. Emellertid hade vi försummat att noggrant beräkna
tiden sedan sista utbrottet. Vi stodo på en skarp kant
framför den rysliga afgrunden. Plötsligt skallade dånet,
den fruktansvärda laddningen flög förbi oss, och vi böjde
oss-ovillkorligt ned, liksom om detta skulle kunnat rädda
oss-för de nedstörtande massorna. De små stenarna föllo redan
ned, och vi kommo utför berget samtidigt med den fallande
askan.
Glada öfver att hafva undgått den hotande faran hastade
vi vidare utan att betänka, att det nu skulle förflyta en
stund, innan nästa utbrott inträffade.
351. Om vulkaner och jordbäfningar.
Vi veta ganska litet om förhållandena i jordens inrer
men många tecken tyda på att en jämförelsevis mycket hög
värmegrad måste råda där, ja, många mena, att jorden redan
få mil under ytan skulle befinna sig i ett glödande eller
halfsmält tillstånd. När man i grufvor och borrhål tränger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
