Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte afdelningen - 351. Om vulkaner och jordbäfningar af K. H. Sohlberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på flera mils omkrets. På detta sätt öfvertäcktes bland
annat städerna Pompeji, Herculaneum och Stabise med sina
tempel, teatrar, husgeråd och invånare. Omslutna af dén
vulkaniska askan och därigenom skyddade mot tidens
gnagande tand lågo sedan dessa städer begrafna och bortglömda
af de följande människosläktena, tills de efter 1600 år
åter-funnos af en tillfällighet. I senare tider har man äfven
begynt fullständigt utgräfva dem för att sålunda erhålla
ovärderliga minnen och upplysningar om de gamla romarnes
dagliga lif och husliga vanor.
De flesta och högsta vulkanerna förekomma i Amerika
på Andernas stora bergskedja utefter Stilla oceanen. Äfven
på andra sidan om samma ocean sträcker sig en rad af
betydande vulkaner från Amerikas nordvästra spets öfver
Aleuterna, japanska öarna och Java med närliggande öar.
Vulkanerna förekomma i allmänhet vida ymnigare vid
hafs-kusterna och på öar än i fastlandens inre. Detta är ej
underligt, då, såsom vi sett, vattnet jämte den underjordiska
värmen spelar hufvudrollen vid vulkanutbrotten. Högst få
vulkaner ligga på större afstånd från hafvet än 30 mil.
Lavan, som framväller ur en vulkans krater eller från
Öppningar i dess sidor, kallar man en plutonisk bergart,
emedan den i smält tillstånd kommit upp till jordytan från
jordens inre (Pluto var underjordens gud hos de gamla).
Lavan visar sig kristallinisk, sedan den fått i ro stelna
efter sin smältning. Den är uppfylld af åtskilliga hål och
blåsor, märken efter de gaser, som trängde på den underifrån.
Den vulkaniska askan åter, som kastas ut vid utbrottet,
anses uppkomma därigenom, att den smälta lavan smulas
sönder, när vattenångorna spruta ut. Askan utstötes
vanligen i oerhörd mängd och kringföres öfver vidsträckta
områden.
Äfven själfva vulkankäglorna bestå vanligen af de
mineraliska ämnen, som kastats ut vid utbrotten. Så är
t. ex. förhållandet med det 3,300 meter höga Etna på
Sicilien och äfven med Cotopaxi i Sydamerika, som är
omkring 5,600 meter högt. Men vulkanbergets
hufvud-stomme kan bildas äfven genom upplyftning af den fasta
Läsebok för folkskolan. 56
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
