- Project Runeberg -  Läsebok för folkskolan. Nionde å nyo omarbetade och tillökade upplagan med nya illustrationer / Avdelning 3, 4, 5 och 6 /
939

(1899)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte afdelningen - 368. Om potatis efter N. J. Berlin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Potatisarna äro rätteligen icke rötter utan knölar, som
hänga vid smala grenar, hvilka utgå från en underjordisk stam.
Hvarje potatisknöl har flera ögon eller knoppar. Den brukas
därför till växtens förökning och kan till och med för detta
ändamål skäras i lika många bitar, som den har ögon. Af
frön uppdrager man icke potatis oftare, än man vill skaffa sig
*nya slag. Men plantorna, som komma upp efter fröna, bära ej
nog stor potatis förrän tredje året. Blommorna äro hvita,röda
eller blå och rätt vackra; fröna ligga i ett rundt bär, som orätt
kallas potatisknopp, ty ur en knopp komma blommor och blad.

Märkvärdigt nog är potatisväxten själf icke giftig,
åtminstone icke de fullväxta potatisknölarna, ehuru den är
släkt med flera giftiga växter. Visserligen säger man, att en
och annan blifvit sjuk af bären, men dessa brukar man icke
äta. Många påstå äfven, att mycket ung potatis icke skall
vara hälsosam. Potatis, som börjat gro, innehåller likväl i
groddarna eller ålarna ett skadligt ämne, men detta
borttages af vattnet, då potatisen kokas.

På 1700-talet märktes, att potatisen led af en sjukdom,
som angrep så väl bladen som potatisknölarna, och denna
potatissjuka har sedan utbredt sig öfver många land.
Orsaken till denna sjukdom är ett slags svamp, hvars fina
frön utvecklas på potatisväxten, liksom andra svampfrön
utveckla sig på våra sädesslag till brand och rost. Något
annat medel att undvika denna förhärjande sjukdom känner
man icke än att använda endast fullkomligt frisk och väl
rensköljd sättpotatis och att icke sätta den på ett ställe, där
sjuk potatis året förut växt. Infinner sig det oaktadt
sjukdomen, och blasten börjar blifva fläckig och vissna, bör den
genast afhuggas, bortföras och uppbrännas, så att svampfrön
icke måtte sprida sig och smitta den ännu friska blasten.

I sandbländad svartmylla växer potatis bäst och alltid
bättre i sand än i lera, där den blir sämre och sämre.
Arliga potatisskörden uppgår, såsom förut sades, i vårt
land till omkring 20 millioner hl., hvaraf dock en stor del
förbrukas i brännvinsbrännerierna. Man tror och säger, att
genom den myckna potatisodlingen vårt land blifvit i stånd
att föda mycket mer folk än förut. Ovisst är, om det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:12:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lff9uill/36/0563.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free