Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte afdelningen - 371. En urskog i Brasilien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
täta växtsnåren. Där utvecklar sig en oändlig mångfald
af de skönaste bladväxter, de sällsyntaste och brokigaste
blomformer. Bamburöret skjuter högt upp. Blå och röda
fuksior bilda täta grupper, präktiga orkis- och lökväxter
öppna sina färgade blomkalkar, och från till hälften murkna
stammar nedhänger den doftande vaniljen.
ITpp efter träden klänga slingerväxter af de mest olika,
slag. Somliga omgifva tätt de gamla fikonträden och
palmerna och gräfva sig småningom in i deras bark. Med sina
täta snaror afstänga de saftströmningen mellan barken och
veden och kväfva slutligen det träd, som förut varit deras
stöd. Andra slingra sig som tåg från träd till träd, under
det de än hänga ned, än höja sig åter upp; de slingra sig
kring hela skogen, och medelst sin fasta, vedartade byggnad
göra de, att man har mycket svårt att genomtränga
urskogen, ja, ofta ej kan det utan med yxans hjälp.
Rikt och omväxlande som växtlifvet uppträder ock
djur-lifvet. Med undantag af middagstiden, då alla högre djur
söka skugga och ro, framkallar nästan hvar och en af dagens
timmar olika slag af djur. Morgonen förkunnas af
böl-apornas vrålande, grodornas kväkande toner samt stritarnas
och gräshoppornas gnisslande och skärrande läten. Sedan
solen gått upp, lämna getingarna sina långa bon, som hänga
ned från trädens grenar; myrorna komma fram ur sina af
lera konstigt upptornade boningar och börja sina färder på
vägar, som de själfva banat; brokiga fjärilar skynda från
blomma till blomma; glänsande skalbaggar surra i luften och
skimra som ädelstenar mot de gröna bladen. I den mån,,
värmen tager till, kräla ödlor och ormar af omväxlande
form, storlek och färg fram ur löfverket eller trädens och
markens hålor för att sola sig och skaffa sig näring. Snart
är allt i rörelse. Ekorrar och stora flockar af sällskapliga
apor svinga sig från gren till gren, hönsfåglar och dufvor
lämna träden och trippa omkring på marken för att söka
sig föda. De gröna, blå och röda papegojorna uppfylla
luften med sitt kraxande pladder. Pepparätaren knaprar
med sin stora, ihåliga näbb på de yttersta trädgrenarna
och ropar klagande i långt utdragna toner efter regn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
