Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte afdelningen - 376. Tahiti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
såtars axlar; hans drottning färdades på samma sätt. Efter
landets sed borde konungen och drottningen ej beträda
marken på annat ställe än i sitt eget hus och på sina egna
gods, ty »allt land, som de en gång beträdde, skulle blifva
deras egendom». Då på ön ej fanns något djur, som kunde
begagnas till ridt, måste någon undersåte tjäna som ridhäst.
Det ansågs ock som en stor ära att få bära sin konung.
Äfven missionärerna mottogos vänligt, men frukten af
deras arbete var i början ringa. De första omvändelserna
skedde först år 1814. Konungen var en af de första, som
bekände sig till kristendomen, och nu dröjde det ej länge,
förrän den stora massan af folket lät upptaga sig i den
kristna församlingens gemenskap. Därefter gjordes stora
framsteg i många riktningar. Bibeln öfversattes och
trycktes på landets språk, och småningom lärde en stor del af
invånarne att läsa, skrifva och räkna. Sederna förbättrades.
Under årens lopp återföllo dock många till det gamla lifvet.
Härtill bidrogo starka drycker, som införts från Europa,
europeiska matrosers exempel och det inflytande, den
förvekligande naturen utöfvar. Missionärerna arbetade
kraftigt mot fördärfvet. Småningom förbättrades ock det
sedliga tillståndet.
En gång anställde en missionär en barnfest. De flesta
barnen voro klädda på europeiskt sätt i små hattar och
mössor, som föräldrarne gjort åt dem. I festligt tåg gingo
de genom byn. De buro vackra fanor med passande
inskrifter. Så drogo de in i kapellet, där de sjöngo lof sån ger,
hvarefter en pröfning anställdes med dem. Föräldrarne
sutto däromkring, och många sade till hvarandra: >:Hvilken
nåd är det ej, att Gud sände oss sitt evangelium, och att
vi skonat våra barn, så att vi få upplefva sådan glädje af
dem!» Men på andras kinder runno bittra tårar. Hvad de
kände, uttalade en höfding. »Låten mig tala!» sade han.
xjag måste tala. O, hade jag vetat, att evangelium skulle
komma till oss, hade jag skonat mina barn. Då kunde jag
hafva sett dem i denna lyckliga skara. Men jag har låtit
dem alla omkomma och ej lämnat ett enda kvar. Jag måste
nu dö barnlös. Jag var dock fader till nitton barn.» Därpå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
