Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette afdelningen - 382. Alexander den store - 383. Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förbättrades, nya sådana anlades, och flera städer grundades.
Greklands bildning och språk spriddes i många land.
Därigenom underlättades samfärdseln, och månget hinder var
undanröjdt för de predikare, som tre hnndra år senare i dessa
land förkunnade frälsningens evangelium.
383. Rom.
1
I en aflägsen forntid byggdes i mellersta Italien en
liten stad, som kallades Rom. Dess invånare utmärkte sig
för mandom och tapperhet, och genom lyckliga strider med
grannarne höjde de sitt anseende och sin makt, så att den
lilla staden efter någon tid erkändes som öfverhufvud för
de så kallade latinska folken.
Men därvid stannade de ingalunda; oupphörligt eggade
dels af eget eröfringsbegär, dels af närgränsande folks anfall
kämpade de år efter år under växlande segrar och nederlag.
Ett okufligt mod och en fast beslutsamhet förde dem fram
genom de största motgångar: de lämnade en gång sin stad
att intagas och plundras af vilda krigarhorder från aflägsna
land, de sågo en och annan gång sina krigshärar med skymf
återvända från hårda nederlag, och de mötte ej sällan
fiender, som voro dem mångfaldigt öfverlägsna. De ryggade dock
ej tillbaka för farorna, de förlamades ej af nederlagen, de
reste sig efter dem med nya krafter och fördubbladt mod.
Det var ett kraftigt folk, stort genom förakt för
veklig-het och träldom, födt att härska genom kraften af sin
oböjliga vilja. En romares dygd var att offra allt för sin plikt,
och hans första plikt var att höja Roms ära och makt. Och,
så länge denna dygd i all sin rena stränghet lefde bland
romarne, voro de ett mäktigt folk. Man förstår deras
sagolika framgång, när man hör de talrika sägnerna om deras
okufliga hjältemod, deras uppoffrande kärlek till
fäderneslandet, deras stränghet, som kväfde hvarje annan känsla än
den af pliktens bud, och som i farans stnnd förenade alla till
gemensamma bragder. En främmande konungs sändebud
skall också en gång vid sin återkomst från Rom hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
